På strövtåg i New York

Om nu maratonloppet var den viktigaste programpunkten i New York så var väl strövtågen där också viktiga. Vi hade några dar både före och efter loppet som var lätta att fördriva. Naturligtvis löste vi ett tunnelbanekort för hela veckan, 30 dollar, och sen kan man åka hur mycket man vill.

Mina supportrar, Annika och hela hennes hela familj, bodde i Brooklyn men vi träffades varje dag innan loppet och det gav ju en extra glans åt våra dagar där. Vi promenerade på Brooklyn några gånger där det är lite lugnare tempo än på Manhattan. I alla fall lite lugnare....

Efter loppet på söndagen hade vi tre och en halv dar på oss att roa oss själva. Man skulle behöva tre och en halv vecka eller tre och en halv månad på sig för att tillgodogöra sig lite mer, men vi gjorde så gott vi kunde på de där fattiga timmarna. Vi skippade sånt vi sett förut som Frihetsgudinnan och Ellis Island och plockade några andra gobitar.

One World Trade Center förstås, det som ersätter de två raserade World Trade Center, invigdes 3/11 och redan dan därpå var vi där i veckans finaste väder. När vi var där sist, 2002, var där bara en stor grop, men nu är det en vacker park där med inskriptioner och två stora bassänger med porlande vatten. Och så förstås det nya tornet som nu är den högsta byggnaden  i USA, 541 meter. Museet är säkert också intressant att besöka, men vi nöjde oss med att gå runt i parken utanför.

Längesen det gick några tåg här!

Andra saker vi gjorde var t.ex. att promenera över Brooklyn Bridge, äta god mat lite då och då, t.ex. hummer i ett "korvbröd" på Luke´s Lobster i Brooklyn Bridge Park och så kollade vi utställningen med Henri Matisse på MoMa. En intressant promenad var den på The High Line, en långsmal park längs ett nedlagt järnvägsspår mitt bland höga hus mitt i stan. En park man knappt la märke till förrns man kom in i den. En kort promenad i Central Park hann vi med och så en hel del spring i affärer förstås, det hör också semestern till.

"Thank you your Holiness" hördes här

"Stop lying" skanderade det här gänget

En intressant sak märkte vi redan på söndagskvällen när det plötsligt kryllade av poliser utanför vårt hotell. His Holiness The Dalai Lama skulle bo ett par nätter på just vårt hotell där han skulle hålla föredrag på Broadwayteatern The Beacon Theatre som låg i samma hus som vårt hotell. Men nej, vi såg aldrig till honom själv men däremot en hel del av hans Look Alikes i sina orangeaktiga dresser med ena armen bar. Långa köer inför hans shower och utanför teateringången demonstrerade talkörer med plakat och trummor både för honom och mot honom.

New York kan man nog åka till hur ofta som helst utan att tröttna, men kommer jag tillbaka hit skulle jag nog vilja vara här under våren eller tidigare på hösten. En väldigt bra turiststad, lätt att hitta och enkelt på tunnelbanan. Hjälpsamma människor och ett språk man kan göra sig förstådd på. Jag kommer gärna tillbaka! Och vi som lätt blir starstrucked fick vår lystmäte på hemresan. Vad sägs om Rickard Olsson som varit med och sprungit och var med på vår festmiddag efter loppet och alltså även var med på flyget hem. Lena Olin och Lasse Hallström var också med och så hade Margareta tillfälle att växla några ord med Shirley Clamp som varit i NY shoppat tillsammans med Annikas komips, det här var stort!