onsdag 7 oktober 2015

Löftesbrott

Jag blev så irriterad igår att jag måste bryta mitt löfte att inte skriva nåt mer i den här bloggen, men ett inlägg till måste det allt bli.

Jag hörde ett föredrag, intressant, roligt och levande berättat med dialoger och målande beskrivningar i ämnet som hen talade om, precis som det ska vara. En intressant människa, en hen, som brinner för ett angeläget ämne.

Men varför bli irriterad? Jo hen är så onödigt negativ och onyanserad. Det är det här med att vara social på nätet som hen fullständigt sågar vid fotknölarna bl.a. med argument som visar att hen inte förstått vad det handlar om. Allt positivt och så har hen elementära faktafel. Men alla ser upp till hen och tar till sig hens argument i ämnet. Världen går mot sin snara undergång med okunniga ungdomar känns det när hen pratar, och det gillar en del av oss äldre att höra.    

Så här sa man 1978 och så har det väl alltid låtit.
Här gällde det väl 50-60-talister. 
Häromdan när jag grävde ur en gammal grund i Almunge råkade jag bland jordmassorna stöta på ett gammalt tidningsurklipp, en halv kvadratdecimeter stort ungefär. Där kunde jag läsa en recension av ett radioprogram där några ungdomar sjungit och burit sig åt, antagligen i "Swing it magistern"-stil. Ohyfsat, oväsen, skrammel.

Sokrates rackade ju ner på den tidens unga som lata och odrägliga sägs det och när jag själv var ung så var det t.ex. det där långa håret, Elvis höfter, raggare, musiken och sånt och i generationerna innan dess hade man också problem med musiken, "negermusik" och bara allmänt oväsen. Och nu är det mobiler som irriterar (som hen ändå hade av senaste modell) och det där att skriva så här på nätet, det är inte bra. Tycker hen, ja. Så jag var tvungen att reagera och bryta mitt löfte.

Hen är en trevlig, lättsam och intressant person på alla sätt men hen har fallit för det där klassiska att inte hänga med i utvecklingen, en utveckling som verkligen inte enbart är positiv, men som det ändå är bäst att förhålla sig positiv till. Och driva sina angelägna ämnen utifrån den verklighet man lever i.

Tycker jag och kanske hen också om hen någon gång tittar in i mitt sporadiska 70-tal.                  
        

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar