söndag 6 december 2015

Roller Derby i Farsta

Vi som var barn på 50-talet var tidigt väldigt imponerade på allt amerikanskt.

Clea på knä. Zany A.C.E.
Stockholms Roller Derby
Serietidningar, filmer, cowboys, musiken. Så hamnade jag på ett amerikanskt företag i 27 år och vi fick ett amerikanskt fritidsintresse som "Contemporary Square Dance in Modern Western Style" som vi sa. Så mycket amerikanskt har det varit genom åren.

Så har det varit krigen i Vietnam och Afghanistan, vapenlobbyn och raskonflikter och sånt där man förundrats över. Och nattståndna, ärkekonservativa åsikter. Men man kan inte ta ifrån amerikanerna att dom hittar på en massa kul saker. Nu har vi sett vår första match i Roller Derby!

Heja gula laget!
Jag hade hört talas om det redan för 20-30 år sen, såg ett inslag på TV, men sen har det varit tyst men nu har det sen en tid kommit till Sverige. Jag är alldeles för dåligt insatt för att ge en korrekt analys, nej så allvarlig är jag inte här. Jag kanske skriver en del fel här, det är bara ett första intryck:

Amerikanskt med tempo och mycket musik och showen är viktigare än vem som vinner(?).
Ja den här gången i alla fall, det var en intern tävling för Stockholm Roller Derby.

Reglerna helt  kort: En sport "bara" för flickor, och man åker rullskridskor på en rundbana där två lag tävlar mot varandra och det gäller att smita förbi det andra lagets åkare och solokvist ta sig runt ett varv till publikens jubel och få sina poäng.

Det finns säkert en massa andra regler, men det där var så långt jag kom i går. Man fick fyra poäng ibland och mer också nån gång tror jag. Nån gång blev nån av tjejerna utvisad på 30 sekunder och man buffade på varandra rätt friskt för att hindra andra lagets åkare att komma förbi, action!

Kul, och den här uppsluppna och lite barnsliga sidan av Amerika har jag inget emot. High Five!

Och jag försökte rätt bra att hojta och skrika, men där är det bara att acceptera, vi i Sverige kommer aldrig att komma ifatt amerikanerna där. Där vi svenskar står och applåderar artigt och tar i ett "Heja, Heja" i Stockolmsmaran tar amerikanerna i från tårna och det hörs ett vrål i 42 kilometer i NY-maran. Jag vet inte hur dom bär sig åt men ändå: Klacken som hejade på Clea gjorde riktigt bra ifrån sig, vi hejade och highfivade riktigt bra.

Clea gjorde också riktigt bra ifrån sig. Hon hamnade tom i utvisningsbåset en gång, det hör till!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar