Bastusnack igen

Ständigt återkommande ämne i Mitt Sjuttital. 2-3-4 gånger i veckan sitter jag i bastun så det är mycket som avhandlas där och så blir jag rätt rentvättad på köpet. Bastusnack = lite vuxensnack karlar emellan sånt som jag annars har lite lite av.

Ulf Elfving skrev nyligen på sin blogg att det känns konstigt att sitta i bastun utan en tråd på kroppen i 10-15 minuter bredvid lika lättklädda gubbar utan att säga ett knyst, och visst händer det i vår bastu också på Kristiansborgsbadet att folk inte ens säger "Hej!". Men idag blev det lite surr.

En rätt ung kille, knappt 40, komplimenterade mig och LÅ för vår solbränna, typiskt sånt som vi svenska blekfisar uppskattar. så det blev naturligt att prata om skidresan till Lofsdalen (LÅ) och min februarisemester i Portugal dit förresten LÅ ofta åkte med idrottsresor en gång i tiden.

Husbil i Marocko

Vår nyfunne vän blev intresserad, han ville så gärna vandra i solen men trots sina unga år hade han dålig rygg och ville helst gå med guide och han kunde inte gå så långt i taget. Marocko var favoritlandet så kom vi in på svenskarna som i tusental övervintrar i husbil i Marocko och då mindes alla det där charmiga SVT-programmet om pensionärerna som varje vinter träffades i Marocko med sina husbilar. Ingen kunde knappt ens engelska, en var över 90, en gick med rollator. Alla hade sina krämpor men när vinter kom drog dom söderöver.

Camping i Alvor

90-åringen hade en fjälla i Tyskland, men skulle han våga hälsa på när han var på väg hem till våren? "Det hade varit annorlunda om jag varit 60, då hade man ju hela livet framför sig" minns jag att han sa. Det där programmet ska jag önska mig i repris nån gång, för nu hittar jag det inte vare sig hos Svt eller på Youtube.

I Portugal fanns många campingar, både ordnade och lite mer improviserade och massor, massor av husbilar. Engelska, franska, spanska och även svenska. Bekymmersfritt liv för att klara vintern.      

Men husbil är nog inget för Margareta och mig, men kanske några vintermånader i Marocko kunde vara något. "Vi ses i Marocko" sa jag i alla fall till vår nyfunne vän som efter 16 år i Sverige längtade lite till värmen. Kanske kunde han öppna restaurang i Marocko sa han så jag bokade ett fönsterbord.                  
Dag 29 i #blogg100