Idag hämtar jag bara andan

Det här med att skriva bloggar varenda dag är allt riktigt intressant. Jag är lite imponerad själv hur mycket det finns att skriva om. Stort och smått.

Politiken, TV-program, sport, filmer, böcker mm mm, det är mycket som pockar på för att kommenteras, men det är lite oordning i hjärnkontoret idag, sov lite oregelbundet i natt, så jag orkar inte med nån djupare analys. Det får bli ett angeläget sportreportage.

Startbild från förra årets TEC

Jag hade glömt TEC, Anders stora aprilmål. Inte förrän för ett par dar sen kom jag ihåg det och då var det försent. Jag fick inte nöjet att vara med de sista varven som medlöpare som jag fick för sex år sen på Täby Extreme Challenge, Ultraloppet i Täby.

Huvudloppet är 100 miles. 16,1 mil är rätt långt. Sen fanns det några andra klasser också, 50 miles och tom 200 miles, men jag följde 100 miles-loppet, huvudklassen, på datorn.

Täbyskogen mitt i natten

På morgonkulan 

Start kl 10 på förmiddan, sen springer dom timme efter timme, varv efter varv i Täbyskogen hela långa dan tills mörkret lägger sig. Då åker pannlamporna på, en och annan droppar av vid varvningen när krafterna tryter, men dom som orkar fortsätter tills ljuset börjar komma tillbaka. Farten är väl inte så uppskruvad då efter 10 mil, 11 mil, 12 mil, 13 mil. Så här långt har jag förstås aldrig sprungit men nu börjar motivationen tryta kan jag tänka mig. 14 mil, 15 mil, och så ett sista varv. Strax efter 8 på morgonen gick Anders i mål. 16,1 mil på 22 timmar.

Då hade jag följt hans varvtider när jag vaknade till då och då under natten, sprang han fortfarande? Hade han brutit? Nej, han klarade alltså av'et på en rejält mycket bättre tid än förra gången.

Jag började min löpning alltför sent för det här, men jag har i alla fall tre ultramaror jag också, allt över 42,1 km räknas. Men mina tre 5-milslopp väger lätt mot Anders ultramaror och jag har tappat räkningen på hur många han har.

Långlöpning är en fin sport och Ultra är extra fint för oss i branschen.

Dag 49 i #blogg100