Rosendals Trädgård

Jag är inte riktigt på banan än efter mitt tillfälliga avbrott, men hemma i stan för några ärenden kan jag koppla av med några rader och kom att tänka på lunchserveringen på Rosendals Trädgård.

En linjär kö är bra trist när man jämför med en flock

Vi hamnar på Rosendals lite  då och då på Stockholmspromenaderna, men nu var det säkert minst 10 år sen för min del.  Och alltid blir det lunch där.

Det var inte alltför mycket folk när vi var där häromdan men ändå var det rätt rörigt i matkön. Det är ett spännande, socialt kösystem dom har som jag sällan sätt på andra ställen. Det var rätt trevligt att köa, men hur skulle man göra. Vem stod i kö för att beställa, vem stod i kö för att hämta bröd och smör och vem stod i kö för att vänta på den beställda maten? Och vem stod bara och funderade?

Var jag än stod stod jag i vägen, och fick kliva undan och visa andra till rätta. Men inga sura miner och jag fick tillfälle att prata med många. Vi skrattade lite och kommenterade den ovanliga kön så jag tänker att det var väl lite tanke ändå bakom det här ovanliga kösystemet. Ett nummersystem hade man i alla fall så alla fick den mat man beställt men hur ser det ut när det är fem gånger så mycket folk där kan man undra?

Ett obs från lunchen var att jag blev titulerad NI flera gånger både av kunder och personalen. Det gillar jag inte alls, en återgång till 50-talet, men maten gillade jag, fisk med en riktigt god sås. Det finns ju gott om kryddor på Rosendals och den hade dom fått riktig snits på.

Och jag hoppas flockkön är kvar när jag kommer dit nästa gång om 10 år.