måndag 25 september 2017

Kaffe och glass på McDonalds

Hovmästarn på McDonalds
Jag hade en halvtimme över i söndags. Gick och väntade på Selma och nere i backen låg McDonalds. Kaffe och glass är alltid gott.

Men där stod jag framför disken och ingen brydde sig om mig, så här har jag aldrig blivit bemött på Donken. Folk blev uppropade och fick sina burgare och jag fattade noll. Vad var felet, varför sa ingen nåt. Jag stod där kanske fem minuter och surnade till lite innan jag började fundera och tittade mig omkring. Där stod några stora bildskärmar.

Den lilla kontakten med expediten man tidigare har haft där man beställer var borttagen, jag skulle själv på bildskärmen knappa in min beställning, en McFlurry med Dajm och en liten kopp kaffe. Det gick väl OK efter att ha funderat lite och jag betalade också där vid bildskärmen och fick min lapp och på tavlan vid kassan dök mitt nummer upp och jag kunde hämta min beställning utan att ha sagt ett ord till någon. Effektivt!?

Det är väl det är så här det ska vara numera. Snabbare och snabbare! Självskanning i affärn, på flyget. På Pinchos sköter man allt i appen, bokar bord och beställer maten med alla tillbehör och betalar. Jag är inte helt negativ till det här, det är skönt att slippa köa och sköta sig själv i stället, men tempot är ju så uppskruvat nu och folk mår allt sämre. Barn är stressade vi folk märker inte att det börjar gå för långt. Vi har inte tid med begravningar längre läste jag förra veckan. Om vi nu inte kan fixa't på en fredagseftermiddag. Fler och fler blir utan nån ceremoni om det kolliderar med semestern sa man.


Nya beställningsproceduren på McDonalds är väl standard hos dom och många andra matställen också inom kort men hygienen? Där står man och trycker på en bildskärm i förkylnings eller kräksjuketider och så sitter man sen och äter sin pommes och burgare med händerna. Inte helt optimalt! Men jag åt min McFlurry bakteriefritt med sked och sen drack jag kaffet på gående fot längs Salabacksgatan och tjänade in några värdefulla minuter.

Sen ser jag fram mot självkörande bilar där kommer jag också att kunna utnyttja tiden mycket bättre som att läsa tidningen och betala räkningar och andra nyttigheter. Kanske ta en liten tupplur.  

söndag 24 september 2017

Abborrbacken på Lidingöloppet

Västerbron i Stockholm Marathon, Heartbreak Hill i Boston, och Abborrbacken på Lidingö.

Laddade innan starten på Lidingövallen.
Elisabeth sprang förstås lite längre än jag.
De flesta motionslopp har nån passage som är lite extra jobbig. Visserligen kan inget jämföras med UTMB som i 17 mil bara består av backar, men nu var det Lidingöloppet, jobbigt nog för mig.

Träningen kom igång lite väl sent, bara för ett par månader sen, men en mil ska väl en dåligt tränad gubbe kunna springa. Vilken tur att Bettan tjatade på mig så att jag kom igång igen.

Så här skrev jag på Facebook innan starten: "Efter många långa år och 1000-tals mil i joggingspåret kryddade med vurpor och blodvite är jag med råge kvalificerad till Lidingöloppets näst högsta klass, M70, lördag 23/9. Sen är siktet inställt mot den högsta klassen M80 om sju år. Keep running!" 


Uppvärmning M70
Det tar ju nästan ett helt löparliv att kvalificera sig för M70-klassen, så det kändes riktigt fint att höra till den exklusiva lilla skaran, drygt 100 på startlinjen. Många seniga vältränade löpare som springer milen tom snabbare än jag gjorde när jag var som bäst, men alla har ju sina förutsättningar. Med rätt träning kan jag säkert klara en mara igen, men M70 kan väl få räcka så länge, tacksam att jag klarar det. Jag har tur med bra gener och har bidragit själv med ett någorlunda hälsosamt leverne. Och med rätt motivation i höst och vinter så kanske det kan bli lite längre lopp igen.  Det var i alla fall riktigt kul att med en come back i en tävling.

Loppet då? Jag sprang rätt lugnt efter mina egna förutsättningar och jag vet att jag tappat mycket de senaste åren. Ju mer vältränad man är ju större risk att man dras med i för högt tempo men nu la jag mig på rulle en bit bak och sprang om dom jag kunde. Helt OK lopp och man blir inte så förskräckligt trött i den mediokra fart jag klarar nu. Hamnade på plats 82 av 104 som gick i mål. Dessutom var det ett gäng som bröt. Jag hade hoppats på bättre men inte helt missnöjd

Abborrbacken då? Lite överskattad om man ska vara ärlig. Högsta punkten på loppet visserligen med sina 48 meters stigning men tom jag klarade att jogga uppför utan att behöva plåga mig.

Det var skoj att springa Lidingöloppets M70 och blir det inget annat så kommer jag väl tillbaka dit nästa år för att förbättra min placering!

onsdag 20 september 2017

Gott och blandat

Känns som jag bara vill skriva av mig lite om några nedslag i mitt intressanta liv som "bara en gammal pensionär".

Krans på Lidingöloppet
När får jag en sån?
Den här dan började som vanligt med ett pass på Actic. Och efter lunch blev det ett joggingpass. Två träningar på samma dag så jag kunde unna mig ett par eftermiddagsostmackor för att dämpa hungern lite. Den här veckan, liksom förra, får jag ihop fyra träningspass på tre dar och Lidingöloppet till helgen blir en värdig avslutning på den här motionsveckan.

Hem från Actic i morse passerade jag ett par som har en butik här i närheten. Kedjerökare, står alltid utanför butiken sin och röker när dom inte har kunder. Nu tog dom en rökpaus på väg till jobbet också, stod och pratade i ett gathörn, tur att man inte håller på med sånt. Kedjeröker alltså. Dom skulle behöva skriva in sig på Actic dom också.

Ny lägenhet? Fick ett attraktivt erbjudande idag, men vi passar några år till, vi har så fin utsikt här. Budgeten idag blir intressant, få se om jag hör till dom där tre av fyra pensionärer som får sänkt skatt. Troligen inte. Skatteparadiset i Portugalien för pensionärer är på väg att täppas till av Portugals regering, det är OK. Ett fint land med mycket sol jag gärna skulle bo en längre tid i, men inte bara för att smita från skatten. Jag röstar ofta på Portugal i Eurovision Song Contest, och i år gick dom sta och vann! 

Jordbävning i Mexico med många döda och en ny orkan, Maria, härjar i Västindien. I Burma pågår en närmast etnisk rensning mot rohingyafolket som fredspristagaren tillika Burmas civila ledare Aung San Suu Kyi är väldigt passiv i att göra nåt åt. Vi har det väldigt skyddat i vår lilla vrå av världen.

Och jag känner mig lite trött i benen efter dagens två träningspass, det blir nog en TV-kväll i kväll. "Meningen med livet" sänds på TV2, där kanske man kan få svaret. Eller "Idol 2017"?  Det ser vi aldrig på men en av killarna i spinninggänget på Actic har ett barnbarn som är med, kanske oförskämt att inte kolla lite. "Uppdrag Granskning" är annars alltid intressant.

Eller så tar jag en bokläsarkväll. Efter att ha kämpat med Selma Lagerlöfs "Gösta Berlings Saga" hela sommaren är det så skönt att läsa en bladvändarbok. Jag är just nu i Saint Malo under andra världskriget. Pulitzerpriset, Carnegiemedalj, fem plus... Jag har nog inte tid att titta på TV ikväll. "Ljuset vi inte ser" - Läs den!

måndag 18 september 2017

Mitt liv som kulturarbetare

Jag kallar mig ju "kulturarbetare" i mitt dagliga värv som bloggskribent. Minns inte riktigt, men det var nån intelligent artikel jag läste en gång som hävdade det just i samband med bloggar. Kan bara hålla med.

Publiken börjar samlas. Vid nedsläpp var det knökfullt. 
Nu är det ju inte bara som skribent jag kulturarbetar, mitt sjungande är också kultur. Som vanligt bidrog jag med min väna stämma på Kulturnatten i Västerås tillsammans med mina kamrater i rockkören Rock Everybody. Hur vi hade lyckats få en så bra placering vet jag inte, men den skönlitterära avdelningen på Stadsbiblioteket är så mycket kultur man kan tänka sig. En av de bästa platserna av alla 100 ställena där vi kultarbetare kan visa upp oss under Kulturnatten.

Manliga kulturarbetare
En gång sjöng vi utomhus vid det årets invigning och ett år inomhus i Konserthuset som avslutning på Kulturnatten, det var bra det också, men det här var extra kul. Biblioteket känns lite extra fint för oss kulturarbetare. Och det blev lite intimt, man kom nära publiken.

En utmaning den här gången var att kören var så utspridd, ett gäng ovanför en trapp och ett gäng nedanför och grabbarna däremellan. Det blir lite knepigt med ljudet om man säger så.

Men succén på biblioteket kunde direkt avläsas på mitt tredje område där jag också kulturarbetar, på Facebook! Margareta, körens fältfotograf tillika bloggens korrekturläsare, tog några riktigt fina kort som jag med stolthet lade ut på körens Facebooksida, och aldrig har väl ett av våra bidrag där spridits så snabbt, med våra mått mätt Succe Grande! Inom några timmar hade över 2000 sett bilderna och aldrig har väl så många reagerat! Gillat, delat och kommenterat. "Underbar sång" läste jag. "Njutbart"....

lördag 16 september 2017

Bråttom till kyrkogården!

Jag sjöng på en begravning igår. Det var första gången så det måste det bli en notis om i Mitt Sjuttital. Jag sjunger normalt knappt psalmerna ens.

Igår hade jag bra hjälp av 10 andra i kören och det kändes bra att sjunga en låt av The Rolling Stones för en körkamrat som lämnat in. Rock Everybody och Stones  på begravning låter lite märkligt, men As Tears Goes By sjungs nog ofta på begravningar, passar bra där. "It is the evening of the day...." 

Då passade jag också på att titta till en grav på Hovdestalund som  jag sköter, hur såg den ut, det var några månader sen jag var där. Jag var lite orolig och jag såg direkt att jag borde varit där redan för nån månad sen. Blommorna hade vissnat.

En körkompis berättade om en vän som i dagarna fått ett brev från kyrkogårdsförvaltningen om "vanvårdad grav, misskötsel etc.", gravrätten skulle sägas upp hotade man med. Otroligt okänsligt brev om det nu var sant, men för säkerhets skull åkte jag upp redan idag med spade och nya plantor så att det är snyggt igen, jag vill ju inte riskera hotfulla brev från prästen!

Men jag sköter normalt mina gravåtaganden utan anmärkning men ändå så offentliggör jag här svart på vitt min avsiktsförklaring att sköta dom ännu bättre utan att Margareta ska behöva påminna mig. 

Kyrkoval i helgen, det får jag inte rösta i numera, men det hindrar inte att kyrkogårdsförvaltning inte ska behöva skämmas för att att jag gör ett dåligt arbete.

Den här fina låten sjöng vi igår på Lasses begravning:


              

torsdag 14 september 2017

Nya scenkläder

För snart ett år sen hade jag en utläggning här om jeans. Om inte annat så har jag nytta själv av att skriva lite i min blogg så att man har koll på klädinköpen.

Då för ett år sen var valet mellan dyra eller billiga jeans. Jag hade det väl lite knapert då så det fick bli billiga på Dressmann den gången, men igår lovade regeringen skattesänkningar för pensionärer så jag gick direkt till Levis. Och det blev de dyraste jeansen jag nånsin köpt, jag måste vara snygg på Kulturnatten på lördag!  Bussigt, statsminister Löfven att du tänkte på mig.

En ung kille som expedit hade bra koll på mitt midjemått och vilken modell som skulle passa mig, 511:or. Men vilket tyg ska man ta? Det är lite annat tänk att handla jeansen på Levis än på Dressmann och jag blev sugen på dom där i lite kraftigare tyg, lite styvare, inget stretch.    

2014 hade jag midjemått 29 tum, 2016 behövde jag 30 tum och nu plockade han utan att tveka fram ett par 31:or!

"Nä nä", sa jag "30 får räcka!"  Så provade jag och jo, dom där med lite stretch gick rätt OK att få på men så blev jag mest intresserad av "511 Slim Fit Selvedge" med ett riktigt kraftigt jeanstyg. Kändes riktigt bra på men där var det ingen marginal att stretcha så nu har jag ett par jeans med 31 tum i midjan, det var det längesen som jag behövde. Men snygga och en helt annan passform än mina gamla, och allt för kulturen! På lördag är det Kulturnatten och jag tränger mig alltid längst fram.

1399 för ett par jeans får man kosta på sig, det finns säkert dubbelt så dyra om man vill göra sig riktigt märkvärdig. Avdragsgillt, dom är ju köpta som scenkläder? Men skatteverket är nog så noga att dom kollar säkert om man nån inkomst av sitt artisteri.  

Pensionärsskatten trodde jag inte skulle vara avskaffad under min livstid men nu är löftet 2020 och tills dess ska jag väl vara i livet. Bara nu inte Alliansen med muntergöken Kristensson i spetsen hinner ta över och införa nya jobbskatteavdrag i stället.

tisdag 12 september 2017

Dagen efter tvådagen

Måndagen är vår "halvfastedag" eller "lågkaloridag" kanske det heter eller kanske snarare "tvådagen för 5:2-are". Men vårt 5:2 har blivit 6:1 och till vilken nytta vet jag inte riktigt, men det känns så bra med åtminstone en lågkaloridag i veckan.

Jo, visst är det lite tråkigt ibland med en lågkaloridag (5-600 kcal) när man inte kan ta en macka och ett äpple så där lite spontant eller en bulle till kvällskaffet, men i stort är det helt OK. Sällan man går och blir hungrig numera när man är så van, man är inställd på att inte äta. Jag minns inte ens hur länge vi hållit på 4-5 år. och det går fortfarande bra? Men det verkar inte vara så trendigt längre, inga feta rubriker i tidningarna längre om folk som tappat en massa kilon.

Oftast somnar jag lätt efter en lågkaloridag och sover också bra även om det var ett undantag just igår kväll och i natten som var. Men när man vaknar på morgonen är det alltid så att man inte är speciellt hungrig, det tycker jag är lite intressant.

Normalt har jag en vanlig morgon rätt bråttom upp för att sätta på kaffet och få mig ett par morgonmackor när jag vaknar, men efter lågkaloridagen, tvådagen, är jag mindre hungrig. Skumt! En sån morgon kan jag gott vänta ett bra tag, kanske för att njutningen blir desto större när det är dags för frukost.

Vikten då? Jo, jag tappade allt rejält med kilo när jag började med 5:2 och nu med 6:1 är vikten rätt stabil på en bra nivå.det är bra nog. Men kanske jag skulle vilja fila lite på midjemåttet och tänker mig en boost i höst ett par kilo fram till jul, det är en lagom utmaning.

6:1 med en extrasatsning i oktober, det är dagens intressanta nyhet från Mitt Sjuttital-redaktionen.

söndag 10 september 2017

Vadå jag stressad?

Vem minns inte Alfred E. Neumans ständiga "Vadå, jag dyster?". Men han såg ju aldrig speciellt dyster ut så jag vet inte varför han undrade, men jag funderar idag om jag kanske är lite stressad. Fast jag inte känner mig det.

Men jag har så dåligt självförtroende idag, skrivandet tar sig inte. Tre ämnen jag började med har jag tryckt "Radera" på, det som var så intressanta ämnen, men jag kom inte längre än till rubriken. Varför är det så?

Kanske det beror på oredan på hjärnkontoret, "hela havet stormar" där uppe. Värre än orkanen Irma som just nu är på väg in över Florida, den värsta orkanen någonsin sägs det. Stressande för folk i den delen av världen, men inte är väl jag stressad?

Jag har börjat bita tänder, det är ett tecken på stress säger Margareta, men jag är ju inte speciellt stressad! Vad kan jag göra jag? Jo lyssna på musik är nog bra. Precis nu slår jag på Spotify och går med musik i lurarna några dar som alla andra ungdomar gör så får jag se om det blir bättre. Och så skriver jag helt enkelt några rader om veckan som kommer.

Nu är höstsäsongen igång och till helgen blir första körframträdandet. Några nya låtar som jag inte är hundra på men det är en hel vecka att slipa på detaljer så det här är jag inte stressad för. Vi fick bästa tiden, 19.45, på den bästa platsen, Stadsbiblioteket, så det borde bli knökfullt för oss på Kulturnatten. Allt för kulturen! När vi själva ska ut på Kulturnatten brukar vi börja med att kolla om det är nåt bra på bibblan.

Dagen innan är det begravning för en kille i kören då vi några välsjungande från kören sjunger en liten liten stillsam trudelutt, det är inte heller så stressande. Men det var stressande att försöka skriva med musik i lurarna. Louis Prima med "Oh Marie" var lite för snabb för att kunna skriva, nu är det lite stillsammare "All I do is dream of you". Men svårt det också, hur klarar ungdomarna läxor med musik i lurarna hela dagarna? Jomen jag lyssnade ju också jämt på musik när jag var ung så det ska nog gå bra. Bra mot stress och Tinnitus!

Resten av veckan blir det träning på gym och i joggingspåret. Rent avslappnande. Och  även med musik i lurarna gick det ju att skriva några rader men lite svårt att tänka får jag erkänna men "Vadå jag stressad?" Aldrig i livet.                                    

torsdag 7 september 2017

Ett oväntat möte och en sannolikskalkyl

Det är oftast kul när man stöter på en bekant lite oväntat och jag har varit med om mer spektakulära oväntade möten än det som hände igår, men det var lite kul i alla fall. Och gav anledning till en fundering.

Vi åkte till Uppsala igår och klev ur bilen på en parkering vid en skola en bit utanför centrum. "Hej Örjan!"  hörde jag direkt. Så himla välkänd är jag väl inte i Mellansverige så att det bara var en lyckträff förstod jag, men där på gatan passerade en tjej från kören hemifrån Västerås dragandes på en barnvagn. Vi pensionärer har ju en viktig uppgift att hjälpa våra barn få livspusslet i deras familjer gå ihop med barnpassning och sånt. Barnhämtning på skolor och dagis var vårt ärende i Uppsala igår.

Och i och för sig inte så konstigt att man stöter på en bekant i Uppsala, konstigare när det händer på semestern i nån avkrok som har hänt nån gång, men ändå kan man väl tänka lite på sannolikheter och sånt. Att man kommer exakt på samma sekund till en speciell plats alltså.

Vi som är tillräckligt gamla kommer ihåg Tage Danielssons geniala sketch om sannolikheter, den slog mig förstås nu, men annars tänker jag egentligen mest tvärtom, hur osannolikt sällan jag stöter på mina gamla närmaste bekanta, arbetskamrater och grannar man haft genom åren. Skolkamraterna som jag vet bor kvar i Västerås. Medlemmarna i kören ser jag ofta på stan, men dom andra? Är dom aldrig nere på stan? Handlar ingen i "mina" affärer?

Jo, förresten, min gamle chef sen 90-talet stötte jag ju på i affären i förra veckan. För första gången på alla år. Och efter alla år på gymmet dök en gammal arbetskamrat upp där i onsdags. Också första gången jag stött på en gammal arbetskamrat där. Jag kanske är ute i ogjort väder! De allra senaste dagarna har jag ju stött på några arbetskamrater, tänkte inte på't.

Är det här kanske en ny trend som kom i dagen medan jag skrev? Mina gamla arbetskamrater börjar alltså plötsligt synas på stan, och mina körkamrater börjar synas tom i städerna här runt omkring!

Det här blev ett virrigt inlägg, men jag känner mig lite trött. Borde inte skriva mer idag. Men lite kul är det när nån ropar "Hej Örjan" när jag  är på uppdrag.

söndag 3 september 2017

En rekordjobbig helg

En av de jobbigaste helgerna vi varit med om är snart över så vi kan pusta ut, men det kommer att dröja länge innan vi är över den här pärsen.

Starten har gått i Chamonix
Jag älskar löpning och det har smittat av sig på fler i familjen och värst har den bacillen drabbat Anders, en ultralöpare i allra högsta klass och han sprang UTMB i helgen. 17 mil i Alperna med hela världseliten på startlinjen. Just nu när jag skriver det här har Anders sprungit 38 timmar i ett sträck och närmar sig sista kontrollen, Flégère innan målgången i Chamonix. En mil kvar ungefär. Kommer han att klara sig i mål? Det går långsamt nu, alla depåer i musklerna är sen länge slut. Regn, blåst, snö, kyla och sömnbristen på det... Fyra stigningar till 2500 meter, sammanlagt en stigning på 9500 meter, ett av de tuffaste ultramaror som finns.

Om han kommer i mål summerar han säkert loppet senare och jag kanske kan länka det här i mitt forum i så fall, men så här en hel helg framför datorn och mobiler har det också varit jobbigt. Vi har knappt kunnat företa oss nånting sen i fredagskväll och nu finns det inga naglar kvar att bita på.

Det här är inte Anders, lånad bild.
Men bergen är Alperna 
Start fredag kväll 18.30 i bra väder, sen har vädret varit väldigt varierande och han sprungit hela natten till lördag, hela lördagen och hela natten till söndag och nu är klockan 11 på söndagsförmiddagen och målet i Chamonix är inom räckhåll på söndagseftermiddan. Riktigt bra hemsida med tider och kartor och TV-kameror på många ställen. På Facebook och tom Snapchat finns intervjuer, bilder, kommentarer som vi följt. Hans supportteam, Anna och barnen och kompisen har också haft det tufft att försöka ge support längs banan, jag skulle gärna velat ha varit med därnere jag också den här helgen och kanske gjort lite riktig nytta.

Men vi sitter maktlösa vid datorn och håller tummarna. Hur det än går de här sista timmarna blir det en fortsättning på rapporteringen, det här var bara en pysventil för att lugna mina egna nerver.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Ett snabbt tillägg: Det blev målgång, SUCCÉ GRANDE. 42 timmar blankt. i Alpernas "lätt kuperade" terräng. Utan sömn.   GRATTIS Anders! Nu kan vi äntligen koppla av, och du dansar väl på lätta fötter i natt på banketten
.

torsdag 31 augusti 2017

Höga Klagovisan

Lite svårt att somna härom kvällen låg jag och memorerade några texter för mig själv.

Det är inte optimalt, man ska ju låta hjärnan gå ner på tomvarv när man släckt sänglampan och räkna får istället om man nu inte somnar direkt, men där låg jag i stället och kämpade med några hurtiga sångtexter som ska brännas in på hjärnans hårddisk på det lilla utrymme som finns kvar. Nu var det en låt jag absolut inte hört i min ungdom och inga lätta refränger så det var rätt kämpigt att få hjärnan att samarbeta.

Men allra kämpigast var motståndet från en annan del av hjärnan, den del som är igång dygnet runt med sitt Tinnitussande oväsen. Dundrade faktiskt så högt att jag hade svårt att höra vad jag själv tänkte så till slut fick jag ge upp och tog till Facebook för att få lite tröst i natten. En nattmacka hade kanske också hjälpt att bli lite tröttare, men nu tänkte jag på en digital lösning och kanske några bra tips från andra.

Visst finns det gott om hemsidor med långa artiklar om Tinnitus och orsak och verkan, men det här var lättsammare tänkte jag. Och gick på småtimmarna med i ett par FB-grupper, amerikanska så dom var förstås vakna och släppte in mig direkt, och många är drabbade av den här dumheten. Många är drabbade mycket värre än jag också , eller klagar högre, och det trista är att det fanns inte många positiva erfarenheter från folk som hittat nån lösning.

Men nu följer jag min olycksbröder och systrar i USA på Facebook och jag borde väl starta en svensk lokalavdelning nån gång så vi får skriva av oss på svenska. Och det här ämnet tar jag väl upp lite då och då, kanske går över av sig självt? Efter nu 17 år?

Jag tycker man borde intressera SVT eller TV4 att köra en TV-gala för att samla in forskningspengar eller pengar till gratis hörselskydd? Och hör sen!

tisdag 29 augusti 2017

Första barnbarnet flyttar hemifrån

Det är ju störst för föräldrarna förstås men en milstolpe för mormor och morfar också!. Och inte bara flyttar hemifrån, han lämnar landet också! Tillsammans med sin "fjälla".

Världen ligger öppen!
Om det är en permanent eller tillfällig emigrering  återstår att se men lycka till med jobb och bostad! Vi kommer och hälsar på. Av en tillfällighet är halva klanen också på Arlanda idag och i morgon för diverse resor för  jobb, konferens, löpning i Alperna och lite semester. Och vi åker också söderöver i morgon. Men vi nöjer oss med Västerås.

Förr tänkte vi att det vore fint att bo i södern nånstans under vintern och det kan ju vara ett ekonomiskt lyft läser man, men det har vi inte tid med, som pensionär har man för mycket att göra.


Gänget med joggingskor är redan
på plats nu på eftermiddan 
En månad i vinter kanske om vi kan komma överens om ett bra resmål, vi får börja planera, men att traska runt i solen i Spanien eller Thailand halva året lockar inte längre.

I stugan är det mesta avklarat inför hösten och idag fixade jag det sista som måste göras, översynen av vårt dåliga avlopp. Inte alltför roligt jobb, men det är OK.

Badtempen i ån är fortfarande dräglig, jag testade den nyss, men i morrn packar vi och gör en liten resa vi också, 4 mil till Västerås. Men sen skulle det inte förvåna om vi är tillbaka redan till helgen...  

måndag 28 augusti 2017

Morgonstudion

Visserligen lite av en pseudohändelse, men värt en kommentar i Mitt Sjuttital. Vi kommer att ha en hel del kuckel ihop framöver jag, Popsen, Karin Magnussson och dom andra i Morgonstudion.

Varje vardag på SVT kl 6-9.10 men för mig blir det väl från 7.30 som tidigast som vi kommer att träffas. Jag har aldrig nåt emot förändringar och det var nog dags att  göra en uppryckning av morron-TV:n och det är lätt att se hur dom tänkt, men har dom tänkt rätt på SVT? Blev det bättre?

Att en förändring engagerar är inte konstigt, och att många kommentarer är negativa är inte heller konstigt.Till i stort sätt allt nytt säger folk oftast först "Vad är det för mening att ändra? Dumheter! Mycket bättre förr!" Så att det står så i många kommentarer på nätet är inte så konstigt. "Nu byter jag till TV4" hotar några med.

Några nya ansikten i Morgonstudion
Nej byta till TV4 kommer jag inte att göra så att skrapa Trisslotter och tramsa får Steffo och Jihde m.fl. i TV4 fortsätta med utan mig,  men allt var inte guld i morse på premiärdagen. nog kan jag komma med lite kritik jag också.

Det var alltså lätt att se hur dom tänkt: tempo, tempo, tempo. Ungdomligare, kulturreportern pratade kulsprutefort mest om MTV som väl mest intresserar lite yngre, några Youtube-liknande klipp att skratta åt visslade också förbi och alla verkade lite väl på hugget. Fokus på nyheter och lite mer amerikanskt tror jag med två programledare vid en News Desk, och snabba, korta intervjuer av gästerna.    

Premiärnerver tänker jag, det blir bättre i morgon. Då drar dom ner på tempot så vi som nyss vaknat kan hänga med!

fredag 25 augusti 2017

Sista morgonen med gänget

Sista nyhetspanelen
Vi börjar alltid dagen med nyhetsuppdateringen i morgon-TV. Oftast i SVT:s Gomorron Sverige och idag sänds det för sista gången. Soffan är såld.

Nyheter, paneler, politiker ska utfrågas, statsministrar har grillats, sporten har kommenterats. Recensioner av böcker, film, dataspel... Väder och massor av matlagning men framför allt aktuella kommentarer om det som händer i Sverige. Politiska avslöjanden. Så vi har följt Gomorron Sverige varje morgon mer eller mindre regelbundet ända sen starten för 25 år sen och lärt oss massor. Men nu är det slut.

Och just under sista sändningen idag blev det ett aktuellt inslag från Moderaterna där Anna Kinberg Batra avgick så hon fick en också en sista morgon med sitt gäng och det blev ju ett exempel på vad som kan hända i morgonprogrammen.

Gomorron Sverige är slut och på måndag börjar  istället Morgonstudion som ska bli helt annorlunda säger dom och jag gillar förändringar så det blir säkert bra det också. Men jag kommer att sakna en del också, boktipsen t.ex.

AKB säger Good Bye
Vem hinner då titta på morgon-TV? Fler än man tror, alla rusar inte iväg till jobbet halv sju på morron och nu med TV i mobilerna så kan ju även dom som har brått till jobbet uppdatera sig på tåg och buss i morgonrusningen. Det var Hyland som började en gång för evigheter sen och jag var ung och dum och begrep inte bättre, så klart jag var negativ till såna här amerikanska dumheter! Morron-TV, har man hört nåt så dumt. Jag har ändrat mig senare, och på den tiden åt jag inte filmjölk heller - man utvecklas!  
Soffan bärs ut

Soffan blev såld för 150.100 (Världens Barn får pengarna) och som avslutning idag lyftes soffan ut av programledarna. Och nu är det slut, men på måndag morgon knäpper vi på Morgonstudion som ska bli så annorlunda. Får väl se hur det blir.

måndag 21 augusti 2017

Vi blir nog utan sommarens höjdpunkt i år

Nu är det inte så många veckor kvar på vår sommar i Stentorpet, är hoppet ute?

Ljussnurran kom inte till användning
En av de allra bästa höjdpunkterna på en sommar på Stentorpet är en sen kväll i nattmörkret i pergolan. Lite gott på grillen, sen när de blir allt svartare sätter man på lite skön musik och sitter kvar och bara rundar av sommaren på något sätt. Kanske paddorna är framme i rabatterna, dom har skrämt mig nån gång en sån där kväll. 

Nån gång har vi tagit ett varmt nattdopp också i augustimörkret, det är också en höjdare, men i år blev det inget sånt. En dryg vecka kvar och hoppas gör jag fortfarande, men det blir väl inget. Ändå förberedde vi lite och satte ut vår väggljusstake, snurran med 10 värmeljus, den skulle vara så fin tänkte vi. Några som blev glada för den var skatorna som lite fräckt plockar ur våra värmeljus. Äter dom innehållet eller är dom intresserade av det blanka på värmeljusen? Vem vet, men ljusen försvinner under natten. Ett par marschallhållare, nya för året, skulle också lysa i den ljumma natten hade vi tänkt.

Augustifesten  förra året
Nu kom jag att tänka på slutet på förra sommaren då vi avslutade sommaren med en liten trädgårdsfest. Härligt varmt hela kvällen och tröjan inte åkte på förrän efter midnatt. Det märkliga den gången var att just efter midnatt drog närmast en stormvind in över Stentorpet och avslutade sommaren på några minuter. Temperaturen sjönk i en hast och det blev höst,

Så blev det inte i år, det är lite småkyligt när inte solen värmer. Kanske kan man hoppas på september?

fredag 18 augusti 2017

Visst lämnar vi lugnet i Stentorpet ibland.

Vi tog t.ex. en cykeltur igår genom skogen.  Sol och varmt, lugnt och långt långt borta från all stress. Ja vi pinnade visserligen på rätt bra så det skulle kännas som motion, men mest lyssnade vi på tystnaden i skogen på väg mot Järndammen.

Sen blev det kvällsmat i solnedgången i pergolan där vi hörde änderna som plaskade tryggt i ån innan vi kollade kvällsnyheterna och såg att det hänt igen - terrorattack i en storstad, 13 döda och flera 100 skadade på La Rambla i Barcelona. Vilken kontrast!

Folkvagn Passat - låter inte så häftigt kanske
Visst är den egna risken att råka illa ut i terrordåd hur liten som helst, men oavsiktligt har man nog ändå blivit lite försiktigare. Vi skulle ner i Stockholms city häromveckan just när Pridetåget skulle marscheras in mot city, ett typiskt tillfälle när nåt obehagligt skulle kunna hända tänkte vi, så vi rörde oss i andra delar av stan i stället, SOFO.

Vi är säkert inget undantag, och nog tror jag folk är lite försiktigare numera och tänker sig för lite mer. Fast riskerna är mindre än minimala att just man själv skulle råka illa ut.


Tesla
På vårt Stockholmsbesök härom veckan hamnade vi till slut på MOS, Mall of Scandinavia. Som om det nu skulle vara bättre för att undvika trängsel, men då skulle vi behövt hålla oss hemma på Stentorpet helt och hållet i stället och så kan man ju inte tänka. På MOS tjänade jag 51000 kronor utan att anstränga mig. Kollade på en VW Passat och frågade säljar'n rakt på sak: " Vad tar du för'n"  "500.000  som den står " "Får tänka en stund"  svarade jag, och kollade lite på vad som ingick och såg att priset egentligen var 551.000 kronor så jag fick alltså bra rabatt. Sen kollade jag lite på Tesla också och fick svårt att bestämma mig. Funderar fortfarande.

Bilen får nog vara och och man ska väl inte skämta bort oron för terrordåd som man väl alltid har lite av numera på resor och i folksamlingar. Så det har blivit.

Idag regnar det i Stentorpet så vi har innedag, tom eld i kaminen.

tisdag 15 augusti 2017

Vi bor på landet!

Som vanligt har vi bott i sommarstugan hela sommaren. För vilken gång i ordningen?

Redan när vi jobbade båda två bodde vi här hela somrarna. Tidigt uppe och åkte in till stan före sju och snabbade oss tillbaka hit så snart vi jobbat färdigt. Och så nu då - 4 månader varje år i en sommarstuga och bara någon enstaka gång åker vi in till stan.

Nyklippt gräsmatta
Visst har vi tänkt ibland att skaffa oss nya vanor och nån gång har vi tyckt att vi bott färdigt här i stugan och att det vore bättre att lägga pengarna och arbetet på nåt annat i stället. Men så tänker man till, det skulle inte vara en riktig sommar utan Stentorpet. Inte en enda långtråkig dag.

Några jag känner är bara i sina fritidshus några helger då och då och då bara några dar i taget och nån annan bor aldrig själv i fritidshuset utan hyr regelbundet ut det med bra förtjänst.  Man gör ju som man själv vill men vi är nog fast här så länge vi orkar. Vi bor ju nästan lika mycket här som hemma i lägenheten numera.

Nackdelar? Jo, jag erkänner att vi ibland missar en del av det som händer hemma i stan och visst är det lite väl mycket att göra här ibland och nån gång i framtiden har vi väl till sist "bott färdigt" här, men det dröjer länge än!

Nu börjar det bli mörkt på kvällarna och snart drar vi väl hemåt igen, det blir också fint. Lite bekvämare och närmare till Clas Ohlson så då får Stentorpet bli weekendresan.

Men blir september varm bor vi allt kvar på landet ett bra tag till.

fredag 11 augusti 2017

Sommarvädret 2017

För en gångs skull hade jag lite ork kvar när kvällen kom så jag kan väl runda av en fin sommardag med några tankar om vädret. Lagom jobbigt.

Hur har sommarn 2017 egentligen varit? Vi har pratat ibland om det Margareta och jag och vi har allt haft lite olika åsikter. De flesta tycker nog det varit en rätt dålig sommar, men jag tycker allt att så himla eländigt har det väl inte varit.

Jo, det har väl aldrig varit över 30 grader på hela sommaren och bara några enstaka dar över 25 och några tar kanske det som ett bevis på en dålig sommar men det har väl inte heller varit så många riktigt kalla dar, nedåt 15-16 eller så. Inte heller så mycket regn hittills, lite "mittemellanväder" hela sommarn. Rätt OK tycker jag. Lite för blåsigt kan jag gå med på, och visst kunde det väl ha varit några fler ljumma kvällar, men jag vidhåller min åsikt, rätt OK sommar.

Söderöver i Europa har man läst om stekande sol och 35-40-45 i flera veckor i sträck, "Lucifer". Folk har ju dött av värmen! Nej då har vi haft det bra mycket bättre i Sverige, rätt OK sommar.

Och blir det några fler varma dagar i det som är kvar av sommaren så kommer jag att ändra "rätt OK sommar" till "riktigt bra sommar".

Halva augusti kvar och halva september också, sen är väl sommaren slut. Så slutgiltig summering av sommaren 2017 blir 15/9.

fredag 4 augusti 2017

Throwback Öland

Kryddträdgården bakom hotellet var imponerande
Googles Photos, Facebook o Microsofts Onedrive är bussiga och påminner nästan varje dag om nåt gammalt kul man varit med om. För fem år sen var det det här, jag blev sugen på en repris.

Vi hamnade i Borgholm den gången, idag för fem år sen. Vi hade lite mankemang med vår bokning, hade bokat ett lite enklare ställe utanför Borgholm men blev ombokade hit i stället, en riktig vinstlott för vi hamnade på Karin Franssons Hotell Borgholm.

Hotell Borgholm brann ner 2004, återuppbyggdes och Karin Fransson, "känd från radio och TV" är kökschef där numera så det är ingen snabbmat precis. Vi åt "finsmakarmenyn" den gången, också det nån slags kompensation för missen i bokningen. Fem rätter den ena godare än den andra och det är inte underligt att Hotell Borgholm fick en stjärna hos Michelin föra året. Man kan inte äta en godare middag.

Herr o fru Fransson
Men smakar det så kostar det och jag ser att priserna har gått upp en del men banne mig ska vi inte unna oss en middag igen hos Karin Fransson på Hotell Borgholm, gärna "Finsmakarmenyn".

Tack Google Photos för den här återblicken och nu gäller bara att hitta nåt som vi har anledning att fira, eller det kanske räcker med att det var fem år sen vi åt den där "Finsmakarmenyn" senast.

onsdag 2 augusti 2017

Lost in Örebro

"Skulle vara kul att kolla in Wadköping" sa jag till Margareta när vi ändå var i närheten. Så vi tog en måttlig omväg ner till Örebro på väg hemåt häromdan.

Örebro. En stad jag tidigare bara åkt förbi på väg mot Värmland och andra ställen, aldrig varit in i stan tidigare. En fika på Svampen minns jag sen tidigt 60-tal, det är allt jag haft med Örebro att göra, men nu skulle vi alltså kolla Wadköping. Med GPS i mobilen är det ju lätt att hitta numera.

Margareta hade varit i Wadköping med jobbet en gång och tyckte det inte så där märkvärdigt att se men OK, då. Dom hade gått från slottet så vi började där. Parkerade bilen på Stortorget, det kände jag igen från TV på den tiden Närke och Västmanland delade lokal-TV, Tvärsnytt. Vi hade tappat vägskyltarna mot Wadköping men det var väl inte så långt att gå tänkte vi och parkerade i centrum.

Wadköping i Örebro
Vi började vid slottet. Örebro Slott är rätt fint och ligger fint mitt i Svartån men kändes lite mindre än när man ser det på TV. Ligger finare mitt i stan än vårt slott i Västerås som ju ligger lite vid sidan om. Men upp med mobilen och och knappa in "Wadköping" och fick ett par förslag. Jag tog det första. Men Margareta tyckte det kändes fel direkt, men inte kan väl Google Maps ha fel! Så vi travade iväg fast jag också tyckte det kändes fel, men vi följde mobilen.

"Jo det måste var fel hos Google, eller gör jag nåt fel med mobilen"  Jag blev lite lätt stressad, nog borde man väl kunna hitta i Örebro. Gick tillbaka till Slottet och började om. Inte skulle vi väl behöva gå in på Turistbyrån för att hitta Wadköping så vi tog ett varv till och följde GPS:en till 100 procent. Och kom till "Wadköping Örebro", ett cykelgarage längs med järnvägen! Jag kastade in handduken!

Vi gick tillbaka till bilen och tog en fika för att lugna nerverna, knappade in Wadköping igen och valde den andra träffen jag fick på mobilen och tog bilen till det "riktiga" Wadköping. Som var fint och välskött men möjligen uppskattade jag det inte så där riktigt efter att ha irrat runt en dryg timme i Örebro.

Det där cykelgaraget hade man väl kunnat ge ett annat namn och inte lägga ut såna här villospår. Det dröjer innan jag kommer tillbaka.

måndag 31 juli 2017

Opera på Skäret

Madama Butterfly, Operan på Skäret 
Opera på Skäret i Kopparberg är ett
Virkesförråd som numera är ett
Operahus med fin akustik
Där sjungs det och spelas vacker musik

Madame Butterfly, Giacomo Puccini
Hela ensemblen sjöng bra och var fin  i
Op'ran vi såg där på Skäret i kväll
Fem plus med råge, exceptionell!

Jag har inte sett så många operaföreställningar och är en riktig operanovis så det här är inget expertutlåtande, ingen recension, bara några reflexioner efter att ha varit på premiären av årets Opera på Skäret i söndags. Men jag var så i gasen efter föreställningen så jag kunde inte låta bli att rimma lite i bilen på väg ner till Hults Säteri där vi övernattade och åt middag på söndagskvällen. Och här är alltså några rader om någon vill veta lite mer om Opera på Skäret:
Vackert. Brandbilen i bakgrunden svarar för säkerheten. 

Skäret ligger ett par km utanför Kopparberg i ett gammalt virkesmagasin där man spelar opera varje sommar. Alldeles vid kanten av sjön Ljusnaren blir det en väldigt unik miljö för ett operahus en sommarkväll. Att det dessutom går direkttåg från Stockholm med en egen station är ju också helt unikt. "Opera fisförnämt?" Nej, knappast i en sån här miljö.

 Operaintroduktionen
"Man hör ju inte vad dom sjunger" sägs det. Vi började med "Operaintroduktionen" där man berättade om Skäret, om bakgrunden till Madama Butterfly och om handlingen i föreställningen. Bra idé att börja med introduktionen och extra bra för oss som noviser. Och sen under föreställningen var all sång textad så inte var det några problem att hänga med i handlingen. Och man sjöng på italienska så man har nytta av textningen!

"Dom bara skriker ju" hör man också ibland. Sånt är ju så dumt sagt så det borde man inte ens bemöta, men ändå: Där i virkesförrådet på Skäret blir ljudet så mjukt och fint så du som ev. tycker så dumt borde se en föreställning på Skäret så kommer du ändra dig! Garanterat.

Själva storyn var ett kärleksdrama från början av 1900-talet med kulturkrockar, Japan o USA, men där finns det ju ständigt aktuella paralleller i nutid. Med tragiskt slut förstås, men det är det väl i alla operor. Till Operan på Skäret kommer bara toppartister, både svenska och utländska, och om nu t.ex. Wagner kan vara tungt och kräva att man är både uthållig och påläst (tror jag) så är Madama Butterfly absolut en opera som även en novis kan tycka om.

Musik o sång i toppklass av alla och en imponerande insats även av lille Dolore, en absolut favorit i föreställningen, han som sitter på armen på Pinkerton på bilden till vänster. Han var ju så liten att han kunde sätta sig på tvären inför en så stor publik men han gjorde allt rätt. Sjöng inget men hör till handlingen och var jätteduktig.

Här var det grönt ljus att plåta!
Ingen fotografering under föreställningen men efteråt kom alla ut ur operahuset/virkesmagasinet så man kunde plåta de fina dräkterna. Det är nog inte heller så vanligt på La Scala och i Sydney men där på Skäret är allt lite mer otvunget.

Om jag blir operafrälst återstår att se, men nog kommer vi tillbaka till Skäret igen, kanske en årlig tradition. Kom du också så kanske vi ses där nästa år, och då är vi allt lite sugna att ta direkttåget från Stockholm.

Här är hemsidan till Opera på Skäret. Och hör av dig till mig om du vill veta mer, annars ses vi på Skäret 2018!

torsdag 27 juli 2017

En ovanlig dag

Om jag nu ska fortsätta att förspilla min ungdom ett tag till i det här forumet måste jag förstås notera den här dagen som var så speciell 2017-07-27. Det kanske inte blir nån mer sån här dag under resten av Mitt Sjuttital då tre ministrar samtidigt skulle tvingas bort av oppositionen.

Får sluta i september?
Vad skulle Statsministern säga på pressträffen kl 10.00? Alliansen och Sverigedemokraterna skulle väcka misstroende mot tre ministrar på en och samma gång och Löfven och regeringen måste förstås agera. Avgå? Nyval? Eller? Och vad gör oppositionen? Regeringskris?

Jag tycker ofta det är kul när det händer nåt spännande i politiken och det här var ju så unikt så vi satt bänkade vid TV:n på förmiddan. Jag är inte så kunnig i det formella med den konstitutionella ordningen och sånt men experterna hade målat upp 3-4 möjliga alternativ, vilket skulle Löfven välja?

Så kom han med ett eget alternativ som kändes riktigt elegant. Två ministrar fick gå men Peter Hultqvist fick vara kvar, elegant. "Med vilken rätt trotsar du riksdagen" frågade en reporter och fick ett skarpt och tydligt svar av Löfven.

Inte många vill egentligen ha bort Hultqvist så det var elegant att låta Alliansen nu ta ansvaret att avsätta honom. För Alliansen är rätt så enig att han ska bort men ändå inte riktigt enig verkar det, det kan dyka upp ny information garderar dom sig med.

Nu är den här dagen noterad i det här forumet och risken finns att det blir så här i framtiden för minoritetsregeringar när oppositionen blir fartblind och tar i så dom spräcker livstycket. Eller tar Alliansen in Sverigedemokraterna i värmen efter nästa val med rejäl majoritet, är det så dom tänkt.

Regeringskrisen blev avvärjd men en intressant dag var det som kommer att påverka politiska klimatet länge och regeringen sitter kvar till ordinarie val nästa år, Hultqvist också åtminstone tills riksdan öppnar.

Men vad det hela handlade egentligen om, outsourcing av känslig information, är det för lite diskussion om än så länge.

måndag 24 juli 2017

King of the Hills

Anders besteg Mount Everest i söndags. I Knattebo, Sulvik i skogarna utanför Arvika.

Jag hade ju tänkt lägga bloggen Mitt Sjuttital i träda en tid, men så hände det nåt så här remarkabelt i söndagsmorse som gör att jag måste kommentera och tillfälligt göra ett inlägg. Mount Everest i Knattebo?

Själv började jag mitt motionerande lite väl sent, vid 53-54, men är rätt nöjd ändå med det jag hunnit med så här långt en bit in i Mitt Sjuttital. En Svensk Klassiker, en massa maraton, en hel del Lidingölopp mm mm, tom några vintriga ultramaror, men det är klart att tiderna för min del blev rätt mediokra. Att börja sin karriär efter 50 var väl inte helt optimalt.

King of the Hills
Men kanske mitt långskubbande påverkade Anders att också börja långskubba och att så klart vara värre än mig, så det blev ultramaror för hela slanten för honom: 5 mil, 8 mil, 12 mil, 16 mil. Det ena loppet värre än det andra. I snö och kyla, på steniga stigar, i gassande sol, långa kyliga nätter.

Och nu i Knattebo 8 mil bara uppför. 80 m stigning varje varv och 112 varv blir 9000 meter och Mount Everest är bestiget. Det vet alla hur jobbigt det är att gå i en trappa, här var det uppför i 21,5 timme! 112 nedförsbackar också, men i löpning kostar det på utför också. Start lördag morgon, gassande sol hela dagen och målgång söndag morgon klockan 04:30.

Hur många av de startande klarade av det här loppet? Jo EN, Anders Widmark från Solna! Nu var det inte så många startande, men  prestationen är lika stor ändå. Snart börjar VM i friidrott i London, inte många där skulle klara en sån här insats. Jag var tvungen att göra det här inlägget fast jag lovat att inte skriva på ett tag.

Upp - upp - upp
Och om det här var tufft väntar ännu tuffare utmaningar och backar längre fram i sommar i Frankrike, men det får jag kanske tillfälle att återkomma till här i Mitt Sjuttital.

Och jag blev så inspirerad själv att jag tog en milrunda på en så pass anständig tid att jag nog anmäler mig till Lidingöloppet i höst.

Sjuttioårsklassen...

onsdag 19 juli 2017

Det går bra att låta bli att blogga

Det är bara att acceptera, det är svårt att
tränga igenom bruset.  Och det kanske är så att Sociala Medier är överskattat.

Det tycker jag visserligen  inte, men nu är jag inte motiverad längre. Bloggen Mitt Sjuttital kommer nog inte att uppdateras på ett tag.

Jag hade tänkt att inte bry mig om att ingen läser bloggen, men så är det förstås inte.

Nu tar gubben ledigt och kanske återkommer om lusten faller på och abstinensen blir för svår annars går jag vidare i livet på annat sätt.

Tills dess Trevlig Sommar!

tisdag 11 juli 2017

I väntans tider.

Det är många gånger man gått och väntat på hantverkare och på andra besked som aldrig kommer. Den här sommarn har vi gått och väntat på en kyl/frys senaste månaderna en kyl/frys som aldrig kom.

Lite Tödde o Mödde känsla har det varit. "På torsdag kommer den". När den sen inte kom på torsdag så blev det "Nästa torsdag" när jag ringde och frågade. Sen blev det "Nej, men den ska finnas hos dom som kör ut den. Dom ringer säkert nästa vecka."  Dom försökte väl hålla modet uppe hos den frustrerade kunden och alla killar och tjejer jag pratat med har varit trevliga och uppmuntrande tills Elgigantens Kundtjänst också gav upp efter nästan två månader och erkände att man inte kunde veta när vår kyl/frys skulle komma. Var visst strejk i Göteborg, det är där vår kyl/frys står sa Tobias! Det har jag inte koll på, men OK då, han lät trevlig så det är väl så.  

Men man kan ju inte gå och vänta hur länge som helst. Numera är det ju oftast jättesnabba leveranser, annars skulle ju inte internethandeln funka så bra, men här var det ett "inte standard"-skåp vi köpt så det fick väl ta lite tid. Och strejk på det. Men vi tröttnade igår. Och åkte in till affärn.

Och det fixade sig direkt, pengarna tillbaka förstås och ett "plåster på såren"-presentkort från Tobias. No hard feeling, hoppas strejken i Göteborg löser sig både för hamnarbetarnas skull och Elgigantens kunder och jag får hoppas på bättre tur vid nästa köp för vi är i behov av en ny kyl/frys.

söndag 9 juli 2017

En stor dag idag!

Solen har lyst som den ska göra 9 juli och jag har suttit på pass vid telefonen.

Jo, jag har bevakat mina andra kanaler också som Facebook och Snapchat och haft ett öga på mailen och Twitter också men än så länge har det varit lugnt. Men det är fortfarande långt kvar på dan.

Min gamle chef och namne däremot fick sig ett Grattis alldeles nyss av mig på vår gemensamma namnsdag, det hoppas jag att han uppskattade. Örjan hade sin storhetstid vid mitten av 1900-talet men väntar ett tag till på en ny storhetstid. I den inte helt aktuella statistiken ser jag att 2003 fick 7 grabbar det namnet men ingen av dom fick det som tilltalsnamn. Men mycket kan hända än. Om 50 år är det lika populärt med Örjan som det är med Oscar och Lukas i år. Det var omöjliga namn att döpa grabbar till när jag föddes och smaken ändras ju över tid.

Örjan är huvudperson i några böcker som ödla och örn t.ex. och några duktiga idrottsmän fanns en gång och så har vi ju Örjan Ramberg. Men vi kunde gott vara fler. Och när kommer den riktiga renässansen för dubbelnamn? Britt-Marie, Sten-Åke och sånt.

Men nu har jag inte tid att skriva mer, telefonen kan ringa i vilket ögonblick som helst så att jag får sätta på kaffepannan.






fredag 7 juli 2017

Trots allt hade vi lite tur i midsommarhelgen

Innan jag lägger midsommar 2017 bakom mig så gör jag en slutsummering.

I midsommarveckan på Stentorpet hade vi 83 övernattningar och lika många frukostar, luncher och middagar. Nu är det förstås många som jobbar med maten men visst är det imponerande siffror! Det mesta fungerade bra men Anders åkte på en onödig reparation på midsommaraftonen, en reparation som han sluppit om jag hunnit sköta det normala underhållet inför sommaren, men det kunde lätt ha varit värre.

Tack för att du höll över midsommaren!
Det har ju varit så ovanligt kallt i vår och vi har haft ovanligt dåligt med tid att vara i stugan den här våren för att se till allt underhåll som behövs inför en så här stor anstormning så jag var ovanligt nervös den här gången och hade lite dåligt samvete för allt jag inte hunnit förbereda.

Skulle toaletterna räcka? Frysen? Vi väntar på en ny som inte hann komma i tid, skulle den gamla orka med? Vårt mediokra avlopp, skulle det krångla etc. Jag var allt lite orolig.

Jo det mesta funkade riktigt bra, tom den gamla grillen som behövdes nu för att få plats med all mat, den funkade som den skulle den också. Tills idag när jag bara skulle flytta på den lite, då brakade den ihop. Tänk så förargligt om det hänt på midsommaraftonen. Riktig tur att den inte brakade ihop förrän nu. Nu åker den på tippen,

Och idag har jag gått igenom allt underhåll jag alltså borde ha gjort innan midsommar och det var på gärsgår'n i något fall att det klarade sig. Stentorpet har några svaga punkter som är överkomliga bara man ser till att underhålla dom och med lite tur och Guds försyn så gick det hyfsat i midsommarhelgen fast jag slarvat.

tisdag 4 juli 2017

Allsång, typiskt svenskt?

Allsång på Skansen, Allsång på Gränsen, Lotta på Liseberg, Allsång i Sala Stadspark, Allsång på Vallby, Allsång på Kajen.... Varenda TV-kanal och varenda bonnhåla har väl en allsångskväll.

Lite töntigt ibland kanske med tramsiga allsånger på festen, men i stort tycker jag om allsånger på lite typiskt svenskt manér. Men kroka arm i "Ju mer vi är tillsammans" som man gjort alltför många gånger, det vill jag gärna få slippa. Däremot så här års våra svenska sommarschlagers, kanske nån Taube-låt och i kväll på Skansen blev det en hel del Sven-Erik Magnusson. Per Gessle med sina fina låtar och Orsa Spelmän med en riktigt, riktigt fin låt. Lättsamt och bra.

Men på typiskt svensk manér (?) en del gnäll också på programledaren och artisterna som man inte gillar. Det går aldrig att göra alla nöjda, och för ungdomar duger väl bara just deras musik. Då är det rätt skönt att vara så pass gammal att man inte behöver skämmas för att tycka att det är helt OK med en allsångskväll på Skansen. Jag blev sugen ikväll att ta mig dit nån tisdagskväll i sommar, det var så länge sen sist.

Eller varför inte en allsångskväll hemma i Västerås? Som rocksångare (nåja) har jag lite sångabstinens nu när Rock Everybody har sommaruppehåll.        

lördag 1 juli 2017

Opera på Skäret

Klart vi skulle titta förbi häromdan när vi ändå kom vägen förbi Kopparberg. Tänk att vi aldrig varit på Opera på Skäret!

Ett märkligt operahus
Opera på Skäret grundades 2004 och är Sveriges största operafestival. Helt osannolikt med opera i ett gammalt virkesmagasin!

Världens enda operahus med egen järnvägsstation! Direkttågen från Stockholm till Opera på Skäret är alla fullsatta men man har satt in extra vagnar. Om det finns lediga platser där i extravagnarna vet jag inte och inte heller om det öht finns biljetter kvar till föreställningarna. 12 föreställningar kör man i juli och augusti och det är populärt, så "de' tål ve' å passa på" om man ska ha biljett till Madama Butterfly av Giacomo Puccini.

Operafiket fylldes snabbt på, men vi var först.
Vi stannade alltså till en stund när vi ändå var så nära och råkade komma precis i kaffepausen. Repetitionerna pågår för fullt och folk vällde ut ur virkesmagasinet/operahuset på väg mot Operafiket men vi var snabba och kom först i kaffekön! Men vad var detta, där på fiket fick alla sångarna snällt stå i kö och beställa och själva betala sitt kaffe med wienerbröd eller kanelbulle, jag såg inte till några divalater alls! Tom Madama Butterfly själv stod där och trängdes i kön. "Sverige är fantastiskt" som man brukar säga.

Jag är rätt okunnig när det gäller Opera. Jag har väl bara sett Verdis Aida på utomhusscenen i Verona och så var det nån barnföreställning på Operan jag såg i skolan, det är nog allt. Jo, en gång på Drottningholmsteatern en varm julikväll för 20 år, men vad hette förställningen? Man sjöng på engelska minns jag, men titeln?

Om jag nån gång kommer att se nån förställning där på Operan på Skäret i Kopparberg så blir det säkert en rättvisande recension här i mitt forum.

fredag 30 juni 2017

Selmas spa

Jag har aldrig varit på ett spa. Förrän nu.

För att sprida lite allmänbildning så kommer Spa från den Belgiska orten Spa där man var tidig med kurbad och vi har ett Spa på bara ett par stenkasts avstånd från oss, i Sätra Brunn, men vi tog ändå Selmas Spa i Sunne.

Efter en intensiv midsommarvecka och helg var det alldeles nödvändigt med några dar att hämta andan och här är en liten recension av två dagar hos Selma i Sunne:

Fräscht och fint och ett bra pris om man använder Coops Hotellpremie. Ett väldigt bra pris. En trogen gäst jag pratade med i bastun blev verkligt förvånad över priset.

Frukostvåffla
Dom har en massa olika program som massage, spinning och diverse gruppträningar, men vi var rätt nöjda med att bara bada i bassängerna, bubbelpoolerna och bastun. Dom har en del regler med tider när barn får bada och det är bra. Även om vi älskar barn så blir det lite väl stimmigt med bomben i bassängen. Nu kunde vi simma lite och slappa i vilstolarna vid bassängkanten.

Bra mat i restaurangen även om vi den första kvällen fick vänta lite väl länge på maten och fick påminna om drycken. Men jag är alltid snäll, det kanske var inkörningsproblem så här tidigt på säsongen. Och har man sett Fawlty Towers vet man hur det kan gå till i ett restaurangkök och andra kvällen fanns inget att klaga på. Tvärtom.

Och all personal är så där riktigt värmländskt trevlig så det nästan är jobbigt. Ett trevligt spa, rekommenderas. Och kanske vi provar Sätra Brunn nästa gång.

tisdag 27 juni 2017

Vicken helg!

En Wild Kids-vecka klarar inte vilka som helst. Vi hade jättebra hjälp av äldsta kidset, Ellen 17, annars hade det nog inte gått men det tar rätt bra ändå på ett äldre par i 70-årsåldern.

Grattis till Clea som tog hem'et, men alla fick välförtjänta medaljer med texten Winner.

Jo det gick bra och Selma sa bestämt att när hon får egna barn ska hon också har ett Wild Kid så det här kommer att leva vidare långt efter att vi stämplat ut.

Efter WK-veckan ökades det på till Midsommarhelgen så vi blev 17 pers + en hund på alldeles för liten yta.

Men med tålamod och hjälpsamhet och trots allt hyfsat  väder så blev det en riktigt bra Midsommar på Stentorpet i år igen . Och det är ett helt år till nösta Midsommar!

Trevlig sommar!







onsdag 21 juni 2017

På autopilot.

Onsdag idag och jag går sen i söndags på autopilot, jag bara hänger med till nästa arbetsuppgift och nästa och nästa.


  
Under Wild Kids, den årliga sommarveckan, räcker tiden bara till att just hänga med i kidsens fart, dom har så mycket spring i benen: Ebbe 3, Selma 6, Nelly 8, Natan 10,  Clea 13, Ellen 17. Nionde året i rad nu med en tävlingsvecka med plats för glass och bad också, men nåt bloggande är det inte tal om.

Ont om egen tid alltså. Och nyheter på TV, vad är det? Med sex hyresgäster i stugan räcker inte tiden till till Rapport så jag får väl se efter Midsommar om det hänt nåt speciellt.

Men det är en ynnest att samla gänget på det här sättet, spela vår signaturmelodi Marsch Pannkaka och få många nya minnen och efter midsommar ska vi pusta ut, kanske t.o.m. ta en liten tur.

Så här roligt tyckte Ebbe det var idag:

lördag 17 juni 2017

Krylbo Central

Så det kan bli. Jag kan väl hoppa alla detaljer och gå direkt på finalen. Picknick på perrongen på Krylbo Central!

Så många gånger man åkt där förbi under åren till och från nordliga mål och så under mina sista 10 år på jobbet till och från stålverket i Avesta, men inte ofta jag varit inne där i den där fina stationen. Men så hamnade vi alltså där idag på utflykt med goda vänner.

Riktigt varför det blev just där kan vi strunta i men det kändes fint! Eftermiddagssolen värmde och restaurangen var som tur var stängd så det fanns gott om lediga restaurangbord  på perrongen. Vi la beslag på det bästa. Så dukades det upp en himla massa gott som reseledarna tagit med sig. Klart folk funderade vad vi var för konstigt sällskap som satt på Krylbo Central och inte var helt ljudlösa. En Annalisa Ericson-text passar bra för den som kan sin revyhistoria: "bröder och svägerskor från Sodom och Gomorra..."

För som final till efterrätten blev det tom dans där på perrongen till Cool Candys Krylbo Central. Riktigt bra dansgolv! Om nån är danssugen ställer jag upp på en repris där på perrongen. Men om det är riktigt enligt regelboken att äta och dricka och dansa på det här sättet på Krylbo Central är jag osäker på, så det är onödigt att föra det här vidare. Vi håller det bara mellan dig och mig:

Men nog rycker det lite i benen;

.

torsdag 15 juni 2017

När jag var en ung caballero

Som ung caballero var måhända
midjemåttet något mer distinkt.
Evert Taube har surrat i huvudet på mig idag där jag svingat mig på tak och stegar. "Jag levde för kärlek och solsken och sång" sjöng Evert. Och idag sjunger jag alltså så jag också.

Juni är inte mer än halvvägs men är redan den mest tempofyllda juni jag nånsin varit  med om. "En till sån här juni och jag är förlorad" hade väl den gamle kungen Phyrrus sagt, han körde ju med såna uttryck om sina segrar, men fullt så illa är det väl inte för mig. Det är snarare rätt bra att det är lite drag.

Men vi behövde ett par dar för oss själva mellan varven för att hämta andan och det är mycket att fixa på ett fritidshus och mycket att förbereda inför resten av juni. Så det var fint att ha några dar innan stormen.  Till eftermiddagskaffet idag satt vi och lyssnade på fåglarna och på tystnaden. Ja, jag har det ju aldrig riktigt tyst med min tinnitus men fågelsången hörde jag.

Några dar till kan vi jobba med förberedelserna sen blir det fullt hus  på Stentorpet. Först under Wild Kids-veckan och sen till Midsommar blir det överfullt, då åker tälten upp, men nu börjar  vi i alla fall bli förberedda.

Och kanske jag kommer på nån annan passande Taube-låt tills dess. T.ex. "Så länge skutan kan gå"  med tanke på gamle gubben Widmark som nu trallar vidare på "kärlek och solsken och sång, pling plong"