tisdag 25 april 2017

ÄÄÄÄH!!

Idag måste jag stjäla ett statement rakt av. ÄÄÄÄH!! Genialt i sin enkelhet. Alla kan väl hålla med.

Filosofiskt lagd
Det var det första jag såg i dag när jag slog upp ögonen. Eller åtminstone plirade jag lite med det ena. Jag vill inte väcka Margareta när jag vaknar tidigt och börjar oftast dan med Vlt i mobilen, men idag blev det Facebook först där jag läste det där lite ångestladdade inlägget med stora bokstäver i en FB-grupp jag dagligen följer, FIS, Förbannat Irriterande Surgubbar. Man förstår precis och jag hade inte kunnat säga det bättre själv.

FIS är partiet där jag just nu har en provperiod för att se om jag pallar för trycket inför valåret 2018 och ska jag vara ärlig har jag inte riktigt förstått partiprogrammet tidigare, men dagens inlägg säger väl allt! Möjligen lite väl stor norrlandsinriktning i partiet, men det lämnar ju fältet friare för den som vill göra karriär i partiet  här lite mer söderöver.

En osalig blandning av medlemmar där jag känner igen en och annan så man får allt köra med både armbågar och stå på så många tår som möjligt om man vill ta sig fram till köttgrytan och den här filosofen blir svår att ta sig förbi. En stark kandidat till partiordförandeposten och nyckeln till partikassan.

Övrigt intressant i dagens Facebook var inslaget från kareokekvällen i går på Zozi's på Malta där operasångaren Gaetano kommit hem från en turné i Förenade Arabemiraten och sjöng O Sole Mio för vår Maltabekant Angela. Ska försöka länka filmen senare under dagen, jag misslyckades i en hast nu på morgonen.

Kanske fungerar med den här länken annars är filmen rysligt kort så det var inte så viktigt men Gaetano är en duktig sångare som kunde platsa i Rock Everybody. Vi har den engelska versionen  på programmet.

Btw: Bruno Anderhage från Stig-Helmer-filmerrna och Nyberg från Wallander känns väl igen. Ja tom från Fanny o Alexander. Och nu aktiv i FIS på väg uppåt.

Men dagens behållning blir alltså ÄÄÄÄH!!


måndag 24 april 2017

Jag strejkar idag. Ingen idé att läsa detta inlägg.

Grått o trist 
Jag har aldrig strejkat. Det närmaste jag kom var övertidsblockaden som vi hade en gång så att vi fick förlägga några möten till Örebro när Stockholmare, Västeråsare och Göteborgare skulle samlas. Från Örebro hann alla hem under ordinarie arbetstid. Men nu tror jag att jag strejkar till sist.

Men vad ska strejken gå ut på. Vem är motpart. Ja, det är själva livet i år som inte kan prestera bättre än att ge mig kyla, snålblåst och blötsnö 24 april. Visst heter det "aprilväder", men då har ju april nåra dagar i alla fall varit hyfsat varma. Det är inte ovanligt att några dagar tom bjudit på kortbyxväder för joggingrundan, det har det inte varit tal om iår.

Nej kära livet, så länge det är på det här sättet så orkar jag inte anstränga mig, inte ens för att skriva nåt intressant i Mitt Sjuttital. Jag lägger mig tidigt i kväll. Jag tyar inte!

söndag 23 april 2017

Ett äkta vårtecken

Alla människor lämnar spår efter sig. En del mer påtagliga spår än andra lite mer abstrakta och det är inte precis det roligaste jag vet att ta hand om den här typen av spår, men det är skönt att få det gjort. Hör våren till och nu är det äntligen klart för i år. Jag var riktigt sugen i morse att komma igång, och som så många gånger förr under Mitt Sjuttital måste det noteras i detta forum.

När nästa generation en gång tar över på Stentorpet är det väl slut på den här proceduren, "tänk så gammalmodigt dom hade det förut",  men jag håller på Separett som det mest miljövänliga alternativet. Och det hör alltså våren till på Stentorpet. Men när flyttfåglarna kommer till Sverige 4,5 dagar tidigare numera än för några 10-tals år sen så är den här proceduren är nästan en månad senare än förra året, det var väl intressant.
Gropen är grävd.

Många har hjälpt till under året med förarbetet. Vi kan ju lätt vara 10-15 personer här ibland och alla efterlämnade spår ska tas om hand nu på våren enligt mitt geniala system som är utarbetat med stor omsorg. Någon har skändligen antytt att det är ett krångligt och svårt system som är svårt att förstå, men det säger mer om fattningsförmågan hos den som inte tagit till sig mitt system än hos mitt system som dessvärre inte fått något namn än, men jag tänker på´t.
 

Till sist kan erkänna att jag själv har svårt att förstå hur lite det blir kvar till slutförvaring efter en hel årsproduktion. På bilden ovan är det bara grävt ett par decimeter djupt, det räcker! Och det blir bra jord när det fått ligga till sig några år.

     

lördag 22 april 2017

Gnälligt idag

Gnälligt och lite halvtråkigt inslag  idag. Inte deppigt men segt, så jag tar och gnäller lite. Det varma vädret man väntar på kommer ju aldrig så det är svårt att vara annat än seg och det är svårt med blogguppslag. Dessutom har jag ont i ryggen.

På spinningen i onsdags fick jag sämsta cykeln där styret inte går att justera och sadeln lutar framåt så man nästan glider av sadeln. Det sabbade ryggen så veckan har varit extra seg, men nu käkar jag Ipren ett tag. 

Föreställningen med kören i torsdags blev också extra seg när ryggen krånglade. Man ska ju stå rätt länge och dessutom se glad ut, det går inte ihop riktigt när ryggen krånglar.  

I går, fredag, tänkte vi åka till stugan när vi var klara med dagens jobb och spring och skubb, men i det trista vädret var det lätt att ångra sig när det kändes så segt, vi åker dit idag i stället. Idag är vi pigga! 

Actic-träningen i går var inte heller någon höjdare (ryggen) och jag blev så trött när jag kom hem att jag nickade till en stund på soffan efteråt. Deklarationerna var inte alltför roliga men snabbt fixade och nu börjar vi spara direkt till årets restskatt. Och vi ökade på skatteavdraget lite till fr.o,m, nu för nästa års deklaration. Nån gång ska man väl slippa restskatt. Och regeringen har aviserat sänkt pensionärsskatt 2018..  

Så pratade vi om PG Gyllenhammar i bastun igår, nog går han lite gubbigt kunde man se på TV i veckan. Han är runt 10 år äldre än de flesta av oss träningskamrater på Actic men han går lite väl knackigt, bredbent och framåtlutad. Är det en sån gångstil man har att se fram mot nu allt som Mitt Sjuttital rullar på?

Inget positivt alls? Jo idag blir det sommarstugan i fint väder, jag kommer att få massor gjort i stugan. Och med ett par piller så känns ryggen bara bra. Men ibland är det fint att få gnälla lite. Slutgnällt! 
       
                             
  

fredag 21 april 2017

Krafttag mot klotter

Det är väl inte det allra största problemet i tider av bilbränder och skolbränder, men allvarligt nog. Fint att stan tar krafttag för att minska på klottret, och allt hänger ihop tror jag.

Visst kunde det vara fint med lite färg
Vår tunnel under Cityringen är som en tratt för många norrifrån på väg ner mot stan, massor av folk går just i vår tunnel. Dygnet runt och det är lite väl populärt att klottra lite med färgburken när man går hem i natten. Nu är ju väggarna visserligen rysligt grå och trista i sig och skulle må bra av lite färg, men det är nog inte bara sura gamla gubbar som tycker det också är trist med klotter. Om nån målar en snygg figur så kommer snart nog nästa parvel och drar några tags över bilden och på någon vecka är det bara klotter kvar.

Låta ungdomarna själva måla några fina konstverk? Jo, det är ju en jättefin idé och kanske etablerade konstnärer också kunde göra en grå och tråkig tunnel lite trevligare, men skulle väggarna få vara ifred bättre då?

Krafttag mot klotter? Dom är rätt snabba att sanera, men det görs ju inte varje dag som det egentligen skulle behövas för att trötta ut ungdomarna. Men det räcker nog inte det heller, och det blir väl för dyrt. Sen tänker man väl på kameror, lite trist det också, men vad kan stan göra mer. Bättre belysning? Nån beläggning på väggarna som inte sprayfärgen fäster på?

En bagatell med lite klotter i tunneln? Jo, men det ser skräpigt och nedgånget ut och bidrar inte till trivseln precis i området.                    

Grått är riktigt snyggt....
20/4 kl 12.00 var saneringsfirman där igen. Nu är allt grått igen och det bidrar kanske inte heller till trivseln, men som den sure gamle gubbe jag är så tycker jag det är skönt att slippa klottret i vår tunnel och på murarna utanför.

Här kommer jag att ange tiden när jag ser det första klottret efter den här saneringen: _____


         

torsdag 20 april 2017

Kontokortet på drift

Tre kort + kortet till bibblan borde
man kunna hålla koll på
Jag har aldrig haft så bra ordning på pengar och kontokort som sen jag la av med plånbok och samlade kort och pengar i mobilfodralet. Jag behöver sällan springa och leta. Ändå gör jag några missar ibland.

Det är fint att bara har en sak att tänka på när man ska ut och det är viktigt att ha koll på sina kort. Med alla bedrägerier och stölder man läser om borde man väl vara ännu mer försiktig, men det blir väl inte förrän man själv råkar illa ut som man riktigt skärper sig, och det har inte hänt än.

Jag handlar förstås på nätet och tror att det är säkert, men man kan bli mörkrädd när man läser om hur det handlas med kortnummer, pinkoder och lösenord i tusentals varje dag av skurkar och bedragare. Men jag har klarat mig än så länge.

I går var COOP-kortet borta. När ett kort fattas, och det händer mig lite för ofta, blir man först orolig. Nån som över axeln sett koden och fingerfärdigt snott kortet och tömt matkontot?

Det var enklast att gå ner till affärn och fråga, och dom hade en bra bunt med kvarglömda kort i kassan där mitt låg överst så det löste sig snabbt och bra den här gången.

Men det ger en tankeställare, jag måste bli noggrannare. Och jag är alldeles för godtrogen och går ofta med mobilen i bakfickan, lätt att bli av med. Så det här är ett löfte till mig själv: ingen mobil i bakfickan längre. Och kolla en extra gång att kortet kom med hem när du handlat. Men det här känns bekant, jag har nog skrivit något sånt här tidigare.

Vi äldre tror gott om folk, så jag är inte förvånad att vältaliga skurkar kan lura sig in till oss, ett alltför vanligt och lömskt brott. Men det ska jag aldrig gå på. Tror jag.

onsdag 19 april 2017

Halvtid

Den här lite märkliga bloggracet, #blogg100, har redan nått halvvägs. Och utan halvtidsvila tuffar jag väl vidare tror jag. Som Lisa Nilsson sjöng: "Utan varken mening eller mål... säg varför blir det alltid så?"

Ja ett konkret mål i det här projektet är förstås att skriva på sin blogg i 100 dagar i ett sträck, men det där med "mening?" Varför? Jo, jag har ju min långsiktiga plan att skriva till 2024, och då kan det väl vara så att man får sig en spark i baken av ett sånt här jippo, men det verkar som vi blir allt färre #blogg100-bloggare och det är inte precis nån uppsluppen karnevalsstämning bland #blogg100-kamraterna. Vi stretar på i tysthet var och en på sin kant.

Inga virala succéer i år. Mest läsare fick jag med rubriken "körsång och rock'n'roll" sen var det nåt om feminism och bastubaletten som också gick rätt bra men det mesta blåser över i tysthet.

Bland profiler i racet utmärker sig Sven med sin "Sven tycker", Sveriges äldsta blogg. Varje dag sen 2006 har han skrivit sina inlägg som alla är minst 10 gånger så långa som mina.

En annan profil utom tävlan är Enn som också skriver långa långa inlägg varje dag. Dom här två brukar jag läsa och så Dagny förstås, hon är också utom tävlan.

Sen är det blandat och jag har lite tappat kollen på några jag följde i början. Åsså är det jag. Jag måste tänka ut några snaskiga ämnen att skriva om så jag får upp läsarsiffrorna.
      

tisdag 18 april 2017

Skam

Super-super-populära norska TV-serien Skam har jag förstås kollat jag också. Jag har ju också varit ung....
Tur att vi hade den här radiostationen

Om mig själv först så var vi 40-talister ju den första tonårsgenerationen. Vi hade Blå Tummen, Bildjournalen och Larsan Sörenson på Radio Nord. Rullbandspelare, Radio Luxemburg och en ung Elvis.

Skutt på Hallskolan då Arne Schiötts band spelade. Men då hade vi tränat foxtrot först i skrivsalen på danskurs hos Maj-Britt Lundberg. Vänster-höger-vänster-ihop. Och jodå, vi hade allt finnar och kärleksbekymmer vi också.

Ett gäng med relationer
Nu har jag bara sett två avsnitt av Skam, det allra första från säsong ett och det första från säsong fyra så jag gör absolut ingen pretentiös recension men visst förstår jag att programmet är populärt bland ungdomar och skänker dom en tanke att dom verkar ha himla jobbigt i gymnasiet nu med alla kärleksproblem. Jobbigare än vi hade. Dom är mer försigkomna om man säger så och mer frispråkiga, men om dom pratar om annat än bara sina egna kärleksproblem vet jag inte, har sett för lite. Världsproblemen? Krig och miljö?

Smart drag av NRK med en ungdomsserie när ungdomarna numera slutar kolla på TV. Och ett nytt drag om jag förstått det rätt med appar och dagliga uppföljningar av skådespelarna på Instagram och Facebook. men av nån anledning är det här sista säsongen. Men naturligtvis inte sista ungdomsserien, vartenda TV-bolag sitter väl och planerar nåt liknande. Som när SVT och "Expedition Robinson" en gång skapade nåt nytt för hela världen att ta efter. Det blir nog samma sak med Skam. Ungdomarna tar över TV-tittandet!

Men Robinson och allt som kom efter (Baren, Big Brother, Farmen etc etc) blev inget jag fastnade för och jag ser nog inga fler Skam heller, det får tonåringarna och tonårsföräldrarna ha för sig själva.

Kanske om det kommer en webbaserad relationsserie om kärlek, svek och vänskap om hur det är att vara pensionär idag. "Skam extra allt för fullvuxna". Ett tips till trendkänsligt folk på SVT.

måndag 17 april 2017

Jag ska inte ha nån jävla epost!

Nog känns det bra när det till sist blir som man föreslagit . Speciellt om man fått motstånd.

Jag ger mig ofta för lätt och gjorde det också den där gången för 6-7 år sen i vägföreningen. Nej, att kalla till möten med epost som jag föreslog  var inte populärt den gången, varför ändra på hur det alltid varit. En annons i Sala Allehanda får räcka! "Jag ska inte ha nån jävla epost" var en lite oväntad reaktion den gången, det var så dumt att det var riktigt roligt. Det blev ett uttryck jag ofta kört med när folk är lite tröga att ta till sig nyheter och ändra på det man alltid gjort.

Men idag kom ett mail från vägföreningen! En kallelse till årsmötet! Ett mail med några bilagor. Dra mig baklänges på en gammal vagn! Vare sig det var mitt gamla förslag som gett frukt eller inte så kan jag i år gå på årsmötet för första gången efter att haft stugan i 34 år. Jag läser ju inte Sala Allehanda regelbundet.

Hoppas föreningen bjuder flott! 
Klart att man inte ska ge sig så lätt. Det är säkert en dålig sida hos mig, men ofta får jag ändå rätt till slut utan att vara så pushig.

Jag har använt epost sen 70-talet på jobbet och sen 95 privat, Och epost är fortfarande bra i en vägförening och hänger nog kvar länge än, och jag kommer inte att föreslå Messenger o sånt än på länge.

Hoppas dom bjuder på smörgåstårta. Om inte ska jag i alla fall föreslå det till nästa årsmöte.

söndag 16 april 2017

Ungdomliga vanor

Jag har varit mot det tidigare. Tyckt att det sett lite töntigt ut.

Snygga lurar
Aldrig att jag går och pratar i telefonen på stan. Nej ringer det så stannar jag en stund i ett gathörn och drar mig undan och pratar lite mer diskret. Och inte lyssnar jag så mycket på musik heller ute på stan.

Inte ens när jag är ute och springer lyssnar jag på musik, man vill ju inte bli överkörd av bilar man inte hör. Men idag testar jag en ungdomlig stil. Spotify i luren på promenaden!

Varför då? Jo, jag är så himla trött på det här eviga skramlandet i vänsterörat. Min tinnitus blir bara allt värre och enda tipset man får är ju att lyssna på lite musik för att skramlandet inte ska märkas så tydligt. Så man får lite annat att tänka på. Hemma är det väl OK men det​ kanske känns fånigt på stan, men nu har jag provat.

Fungerar det då? Jo, skramlandet blir inte så påtagligt, men jag vet inte ändå. Man måste ju ha rätt högt ljud i lurarna för att överrösta stålverket och det blir man väl också trött av. Och jag som mest lyssnar till gamla dansvänliga godingar såg väl lite skum ut med plötsliga danssteg på trottoaren på väg till stan.

Ella Fitzgerald skulle blivit 100 nästa vecka så det har varit mycket  Ella idag. All världens musik i hörlurarna, vad ska man välja?

"Can anyone explain the thrill of a kiss, no no no" sjöng Ella, Lois Armstrong och jag unisont på promenaden längs Engelbrektsgatan. Grattis Ella till dina 100, och min tinnitus tänkte jag inte på, så det fungerar väl!

lördag 15 april 2017

Bra med skägg?

Jag var lite slarvig med rakningen på semesterresan och nu vet jag inte hur jag ska göra. Det kliar!

Jag slarvar  också ibland på somrarna men då brukar det lilla som växer ryka när sommarn är slut, men nu är jag kluven som den värsta folkpartist. Raka hakan eller .....

Skägg är bra för hälsan på något sätt läser jag men det ska visst vara mycket längre då. Mycket längre och mycket tätare. Tufft? Snyggt? Ja, vem skulle jag imponera på  kan man undra.

Inget att skryta med 
Sen är det det där med skötseln. Skäggschampo och skäggolja. Skäggsax och trimmer. Skäggvax och antagligen ska det färgas också. En kvart om dan ska man regelbundet ägna sitt skägg på morgnarna har jag också läst för att man ska vara snygg. Det är några linjer i skäggkanten  som ska hållas distinkta så det är inget för latmaskar att hålla sig med skägg.

Lite sensationellt har en forskningsrapport lite oväntat visat att det kan fastna matrester i skägget, vem hade kunnat tro det. Det talar emot att behålla skägget och så är det det där att det kliar.

Men sen då om jag låter det sitta kvar? Växer man i det sociala livet? Pondus och respekt? Beundran?

I ärlighetens namn är det nog ingen som bryr sig och skägget kliar. Det lutar nog åt det gamla vanliga hållet för mig.

          



fredag 14 april 2017

Ålderism i Mitt Sjuttital

Tänk jag hade aldrig hört det där ordet förrän bara härom dagen. Ändå har det använts i flera år i debatten ser jag. Ålderism

Frida Boisen
Det var några veckor sen nu jag först läste om ålderism. Min Sociala Medier-förebild Frida Boisen hade här en artikel i Expressen. Dags att lära sig det ordet tyckte hon. Rasism känner man till. Och sexism. Men Ålderism? Allt fler blir allt äldre. Jag känner att jag kommer att skriva mycket om Ålderism har i Mitt Sjuttital.

Om det nu var Frida som gjorde att jag reagerade för ordet så var det Barbro Westerholm som satte fart på hjärncellerna. Hon var med på båten till och från Landsort förra helgen och fortfarande vid 83 år sitter hon i riksdagen, Liberalerna, där hon är den äldste ledamoten.        

Några siffror: Det sitter 349 ledamöter i riksdagen. 25% av svenskarna är äldre än 65 år och det motsvarar 87 ledamöter men efter senaste valet är bara 9 st i riksdan över 65, knappt 3%!

Barbro Westerholm
Nu ska man väl inte räkna så strikt, men nog borde det vara lite fler äldre i riksdan för att äldrefrågor bättre kunde komma fram, men vilka vill släppa till valbara platser på röstsedlarna till pensionärer? Ja, det går ju förstås att kryssa i några äldre, det ska jag tänka på till nästa val och driva kampanjer! Men jag tror inte jag kandiderar själv, känns inte så idag i alla fall. Men det är en bra lön så kanske..

Det finns ett pensionärsparti, SPI Välfärden, som har parollen "Alla är vi blivande pensionärer om vi får behålla livet". Tvärpolitiskt står det, men jag vet inget om dom om dom har några lik i lasten eller så, så just nu vet jag inte om det är nåt för mig. Jag ska kolla partiprogrammet.

Själv då, drabbad av Ålderism? Jodå, sista tiden på jobbet visst var det inslag av ålderism och med allt fler som alltså blir allt äldre så finns det många anledningar att komma tillbaka till det här ämnet!




torsdag 13 april 2017

Påskliljorna på plats

Påskliljor, Penséer, Begonior, Ljung. Ett ljus till Allhelgonahelgen och jul och ofta till födelsedagarna. Ny jord nån gång och gravstenen kan behöva göras ren ibland. Det är lite pyssel att sköta en grav.

Ljungen uppriven. I stället Påskliljor till Påsk
Sen sköts kyrkogårdarna lite konstigt numera så man måste titta till gravarna regelbundet så att det inte växer in för mycket gräs över graven, så var det inte förut. Så man kan behöva åka förbi och och bara kolla läget ibland och riva bort lite gräs. Ibland stannar jag till där när jag är ute och springer.

Och det har blivit så att jag har haft hela ansvaret nu i tjugofem år för graven i Västerås och det får jag  väl fortsätta med även om det inte är så lyckat. Jag har så himla svårt att komma ihåg när det är dags och det är lite pinsamt ibland om bara "min" grav är dåligt skött.

Margareta har ju sina föräldrars grav i Sala att tänka på, men det är bara tack vare henne som jag kommer iväg, som idag på skärtorsdan. Inte hade jag tänkt på att det var dags för påskliljor, men nu är den torra ljungen uppriven, och ska jag vara ärlig så var det många gravar som var lite torftigt skötta. Stressade nutidsmänniskor betalar väl hellre för skötseln, speciellt om man inte bor på orten och har svårt att bara titta förbi, men jag tycker det känns bra att fixa det här själv så länge jag kan.

Bara jag kom ihåg det själv nån gång utan att behöva bli påmind, det är lite pinsamt att behöva bli påmind varje gång. Men gör jag nån extra fin plantering nån gång brukar jag skicka en bild till mina syskon så blir dom påminda om att graven sköts.

onsdag 12 april 2017

Våren kommer. Kanske.

Lite väl många inlägg av den här typen när jag har ont om tid, men jag säger som Hasse Alfredsson en gång sa:

"Gammal man gör så gott han kan..."

Så jag bara konstaterar att vårt indiska favoritställe, Nojon Moni, tror på våren och är i full gång med att ordna plats för bord utomhus. Men idag blev det hämtmat, Mango Chicken, som vi avnjöt framför TV:n där vi såg sista programmet av Det Stora Fågeläventyret på Svt Play.

Snart kan vi sitta ute
Då alla kanske inte vet vem som vann så avslöjar jag inget här men kan malla mig lite med att vi avslutade kvällen med ett annat program på SVT, Kulturfrågan Kontrapunkt, som vi gillar även om vi inte kan just en enda fråga. Men Rickard Söderberg är trevlig och Monica Dominique också.

I morron ska jag anstränga mig lite mer!


tisdag 11 april 2017

Skulle varit kul att kunna fler fåglar

Jag kan nästan inga fåglar. Ja dom enklaste förstås, talgoxe, nötväcka och sånt. Domherre...

Näktergal tror jag jag vet hur den låter nu. Den tränade jag på nu i vintras, men nog är det dåligt att inte kunna åtminstone 25-30 olika arter. Jag har haft flera vänner som varit väldigt duktiga på fåglar och inte begriper jag hur dom ens ser fåglarna bland buskarna än mindre hinner se vilken art det är. Jag har aldrig varit riktigt intresserad, inte förrän nu i Mitt Sjuttital.... Lite väl sent kanske.

Det Stora Fågeläventyret på Svt såg jag inte alls från början, men så råkade jag se ett par tre program och nu förstår jag att där har jag missat nått. Jag ångrar att jag inte lärt mig mer om fåglar!

I kväll går finalen i det programmet som blivit en tittarsuccé. Finalen går i Peru, Armand Krajnc eller Daniel Norberg? Men det blir visst ingen ny omgång nästa år, synd jag kunde behöva lite mer tips om fågelskådning.
Ornitologerna från England, båda lika hängivna fågelskådare

Men man skulle väl startat som ung, det är nog bara så man blir riktigt duktig. Ute med kikaren i tidiga morgnar tillsammans med kompisar så att man lär sig av varandra, men så blev det inte. Men nu har jag alltså tränat på näktergal, sett Fågeläventyret på TV och sett två livs levande ornitologer på Öja, så jag är en bra bit på väg mot en ny specialkunskap.

Öja-ornitologerna berättade om hur fåglar flyttar, hur och varför man ringmärker och mäter storlek och vikt på fåglarna och hur man samverkar internationellt och rapporterar in data i databaser och förstås hur man använder allt data i miljöarbetet. Superintressant. Jag hade gärna varit ornitolog.


På Malta såg vi hur jägare har sina stenkojor och olagligt skjuter småfågel som försöker ta sig över Medelhavet till Afrika. Dumt!

I år ska jag göra ett senkommet försök att lära mig lite mer om fåglarna på Stentorpet och i kväll blir det Fågeläventyret på Svt. Jag tror nog på Daniel, han verkar säker.

måndag 10 april 2017

En ovanlig helg

Vi slog på radion i bilen på fredagseftermiddan  precis när Spanarna bröts för direktrapporter från terroristattacken på  Drottninggatan. sen blev vi sittande framför TV:n hela kvällen.

Calle leder marschen mot vandrarhemmet och kalaset.
 Alla är med!
När det händer nåt så här dramatiskt vill jag gärna följa utvecklingen fast man vet att det blir upprepningar, samma intervju kommer om och om igen och en massa obekräftade uppgifter kan senare visa sig felaktiga, men ändå sitter jag där och kollar. Hur var det med våra egna som rör sig i Stockholms City? Vi fick snabbt lugnande besked på telefon och dom lite mer perifera vännerna dök upp i Facebooks Safety Check, en suverän hjälp i såna här situationer. Det händer lite väl ofta och kommer att hända igen.


Hr ornitologen visar upp sin fångst
Då var det en lite annan värld vi hamnade i på lördagsmorgonen ute på Öja. Inga bilar och ingen folkträngsel men gott om fåglar och röda stugor. Vi är väldigt dåliga att utnyttja skärgårdsöarna, då är Calle och Annika desto bättre och det här är en av deras favorit, lätt att förstå varför.

Vi bodde i små stugor på vandrarhemmet med kök och faciliteter i toppklass och självklart har dom fått toppbetyg i recensionerna på Facebook. Bra väder med sol och inte en droppe regn, men det blåste lite småkallt så kanske det är skönare nån månad längre fram, men annars är vandrarhemmet öppet året om. Varje årstid har sin tjusning!

Och mycket att göra förutom att bara kolla på naturen. "Batteri Landsort" från kalla kriget var intressant. Byggt på 70-talet för att hålla ryssarna borta och nedlagt redan i början på 1990 då vi trodde ryssarna hade blivit snälla. Fyra våningar rakt ner i berget! Gå på en visning!

Hej då!
Lite fredligare var fågelstationen där vi fick en visning om fågelmärkning av ett engelskt par som tillbringade somrarna med fågelräkning på Öja. Just idag hade en sällsynt liten krabat hamnat i fångstnätet och han fick en ring runt benet och visades upp för oss, Brandkronad Kungsfågel.

Helgen började med tragik i Stockholms City men resten av helgen ute på Öja och Landsort blev full poäng och mer därtill. Grattis Calle. Vicken fest!

söndag 9 april 2017

Dagen efter kvällen före

Vandrarhemmet Landsort på Öja är ett riktigt fint ställe liksom hela ön. Massor att se som fåglar, kanoner och fina skärgårdshus.

Brandkronad kungsfågel, den minsta fågel jag nånsin sett , är riktigt ovanlig men den hälsade på just idag och en havsörn såg jag också bland alla andra fåglar, turister och bofasta.

Just nu orkar jag inte skriva mer än det men uppmanar alla intresserade att ta en helg på Landsort med det snaraste! Vi kommer säkert tillbaka till Calles, numera 50 år, till ett av hans favoritställen.

Båten tar  bara en dryg halvtimme.

Idag tar vi det lugnt!

lördag 8 april 2017

På väg mot Landsort

Bloggen ligger nog nere idag, pga 50-årskalas på Öja.


Livet går vidare trots terrorister

fredag 7 april 2017

Sydafrika nästa med Deon Meyer

Jag hamnade i Sydafrika igår. Full dramatik direkt med fyra döda.

Dagens boktips
Jag är lite periodare när det gäller böcker och har haft en vit månad nu. Men så kom Margareta hem med den här kriminalaren lagom för att komma igång med läsandet igen.

Jag läser sällan på flyg eller på resor överhuvud taget så fast jag hade med ett par tre böcker på vår semesterresa så öppnade jag inte en enda,

Jag läser helst svenska böcker men den här lovar gott för författaren Deon Mayer är själv från Sydafrika så det ska bli spännande att läsa hur livet levs i Sydafrika. Ja, det här blir väl mest hur det kriminella livet levs, men ändå. Det kanske blir en recension senare.

Författaren är en "top selling crime thriller author" står det på nätet och på Bokus har samtliga läsare (10 stycken) gett boken maxbetyget 5 plus, så jag har höga förväntningar.

Igår kom jag bara ett par korta kapitel innan jag somnade ifrån läsandet. Så brukar jag inte göra men kommer jag bara över de första 20-30 sidorna brukar jag mer eller mindre sträckläsa.

I helgen drar vi till Landsort/Öja men i nästa vecka är det Sydafrika som gäller!

torsdag 6 april 2017

Det är mycket nu

Här i Mitt Sjuttital är det rätt lugnt men i världen utanför händer det lite för mycket för att man ska kunna orka med.

Också viktigt...
Jag har säkert redan glömt en del av det som hänt senaste veckan, men t.ex. kidnappade Boko Haram några nya flickor till ett okänt öde, en bomb exploderade  i S:t Petersburgs tunnelbana med flera döda och otäcka bilder från Syrien efter en giftgasattack och svältkatastrof i Afrika och jordskred i Columbia med 250 döda. Några rubriker bara från de senaste dagarna, Bussolyckan i Sverige med tre omkomna barn är en katastrof det också. Och kriminella mördar varandra i gänguppgörelser, nu har det skjutits både i Uppsala och Västerås.

Och Trump lättar på eller skrotar viktiga miljöregler, det kanske egentligen är det allvarligaste av alltihopa, vad blir det för konsekvenser av det? SVT hade en intressant programserie nyligen hur folk på andra sidan jorden oförskyllt drabbas hårt därför att andras koldioxidutsläpp är för stora. Mitt med. Men vem bryr sig? Orka!

Jo visst bryr jag mig men gör för lite i praktiken. Jag funderar ibland att åtminstone driva nån politisk linje här i bloggen, starta ett nytt parti eller kanske lite enklare att ha en parallell blogg med mer samhällskritiska åsikter. Och mina fiffiga lösningar inte minst.

Det här var bara lite åt brasklapphållet om nu det känns lite för lättviktigt här, klart jag bryr mig. Men kortsiktigt behöver jag koncentrera mig på att rensa i inkorgen på skrivbordet. Kvitton, deklarationer, räkningar, biljetter i en enda röra.
  

onsdag 5 april 2017

Mittwoch

Mitt i veckan och en mellandag i Mitt Sjuttital. På bloggfronten inget nytt.

Där inne i gluggen står Cittran och blir vårfin av Roger
Jo det förstås, jag har bytt till sommardäck och mina (jaja våra) vinterdäck förvarar jag fr.o.m. idag hos Rogers Däck i Sala, det är rätt stort för mig. slut med att bubba däck.

Och vi började lite smått i stugan med allt som ska göras under våren. Men vi orkade inte så mycket idag, det är nog fortfarande efterdyningar efter vår rekreationsresa! Men jag är sugen att komma igång att göra stugan fin inför sommaren så nu får vi lägga all ledig tid på stugan ett tag.  

Och en annan sak till: Jag fick en datafråga igår av en som haft ett problem en längre tid. Tänkte till och svarade i ett mail idag med tre olika varianter som alla löste problemet men på lite olika sätt. Sånt där stärker mitt ego och än är man inte helt slut!

Men stugdatorn har tagit slut och är nedmonterad. Nu kollade jag på en ny hos NetonNet. Bra men enkel, det får väl bli en sån framåt sommarn, men Margareta behöver en ny mobil också konstaterade vi i morse. Messenger stöds inte längre i hennes gamla! Tufft, den kan väl ingen vara utan! Jag hade behövt få tillbaka på skatten men som en hederlig pensionär blev det förstås restskatt i år också trots att jag sätter in 10.000 extra varje år.

Och förmiddagens spinningpass på Actic var ovanligt jobbigt, jag har varit lite tagen i benen och hela kroppen hela dagen så det här "mitt i veckan"-inlägget rundas härmed av.

tisdag 4 april 2017

Pengar och banken

Visst är det tokigt att banken inte hanterar pengar. Eller det är för snällt sagt, det är ju skandal.

Enbart sedlar!
Speciellt just nu med nya sedlar och nya mynt när dom gamla blir ogiltiga och måste bytas ut, den servicen ska ju bara finnas på banken,

Min kompis gick till lokaltidningen och klagade över kostnaden att växla in mynt och fick in ett indignerat upprop i tidningen för att banken borde ta ett större ansvar. "Vi har ju våra automater" svarade en bank, andra sa att dom sålde rör att fylla med mynt och nån tog 10% i insättningsavgift men alla tyckte man skulle handla upp mynten i affärn i stället så slapp banken besväret. Men affärerna sätter upp gränser för hur många mynt dom tar emot och signalerar till oss kunder: Kom inte hit!

Idag körde jag lite undersökande journalistik och det gick sådär. För ovanlighetens skull hade jag några sedlar att sätta in på mitt bankkonto och det gick väldigt lätt att mata in dom, men jag råkade hamna vid en automat som inte tog emot mynt. Och fick köa en stund till den andra automaten med mina enkronor, men där var det "skit i förgasarn", en felkod lyste, så den tog inte heller emot mynt idag. Och en annan automat jag hittade hos en annan bank tog också bara emot sedlar.  

Hårdvaluta
Nu var det bara ett halvt kilo enkronor jag tänkte sätta in, 65 kronor, så jag får väl pytsa ut dom i affärn pö om pö i stället, men jag håller med min kompis, det är skandal att det inte banken sköter det här.

Var det nån idé över huvud taget då med nya mynt? Jo men visst, dom gamla var för tunga. I nya mynt gör väl vågen knappt utslag av 65 kronor, det är det fina men i stället får man väl ingen känsla för värdet av mynten när dom knappt väger nånting.

Men det är tur att vi inte har så många tramsmynt som man har i Euro-systemet.
     

måndag 3 april 2017

Utvilad efter semestern?

Pyttsan. Ingen tidsskillnad, kort restid och måttligt med bagage att släpa på men ändå: knappast utvilad efter ett par veckor på Malta.

Hela gruppresan samlad för avresa och vinkas ajö av
reseledaren Jörgen med fru Angela
En semesterresa utan minsta mankemang, och visst är det kul att ta en liten tur ibland och vi tar nog en liten tur igen nån gång men nog är det allt rätt jobbigt, det surrar fortfarande i huvudet efter flygresan

Nya resmål? Det finns ju 100.000-tals intressanta platser och även om ekonomin inte satte några hinder skulle man ju aldrig hinna mer än en bråkdel så det ingen idé att jaga upp sig, vi tar det rätt lugnt, nån resa då och då får räcka. Galapagosöarna, Antarktis, Hawaii, Nordkap, Vladivostok, Tokyo, Copa Cacabana... Det mesta får bli vita fläckar för min del och inte gråter jag över det.

SAS-menyn var
enkel men OK 
Hur gick det förresten med det där jättefartyget där man köpte sin hytt och gick ombord för att ända in i evigheten bara segla runt på havet år ut och år in som den flygande holländaren. "Gå iland någonstans, få en kyss eller två i en yrande dans...".  För miljardärer som gett upp för att i stället leva lyxliv till sjöss.

New York ena dan och efter några veckor kanske Rio de Janeiro. Sen Afrika och Asien ett tag innan man är tillbaka i USA till våren. Minns förstås inte namnet på skeppet, men nu blev jag nyfiken, är dom fortfarande igång. Förresten, det kanske finns fler fartyg som är ute på evighetskryssningar med miljardärer som gett upp.

Nej det är inget för mig och inte heller alltför många och långa resor. Men det är fint med lite reseminnen och den som aldrig tar en liten tur går ju miste om en del.              

söndag 2 april 2017

Upp och pröva dina vingar!

Idag sitter jag på flyget så jag ber att få återkomma med något intelligent i morrn när tvätten efter semesterresan är klar.

Om jag ändå ska drista mig till att komma med ett tips innan vi lyfter så kan jag t.ex. säga att en hopfällbar vandringsstav inte är så dum att ha när balansen inte är så perfekt. Reseledarens fru Angela var bussig att låna ut sin stav till Margareta men det var jag som hade den mest. Lyxmodell med belysning om man är ute sent och har svårt att hitta hem men den saknade tuta och hastighetsmätare.

Så snart jag har möjlighet köper jag mig en hopfällbar vandringsstav med så många finesser som möjligt!

Fasten your seatbelts nu lyfter vi och jag går över i internetskugga.

Bra köp


lördag 1 april 2017

Till sist en summering av Malta

Två veckor gick fort och jag är fortfarande med i #blogg100-racet. Så här har det varit på Mellieha Holiday Center:

Vädret: har varit mycket bättre än jag trodde. Mest sol.

Vandringarna: jobbiga backar men fina vyer.

Maten: Inget märkvärdigt. Kaninen var fin och firren men annars rätt slätstruket.

Bussarna: Bra men inte helt lätt alltid att hitta rätt linje och går inte så fort på trånga gator genom små städer, men billigt.

Husen: Toppklass! 70 kvm med lite väl sköna sängar. "Kvar i sängen" på morgonen.

Anläggningen: Toppklass.  Från 70-talet med dansk arkitekt. Bassäng inne och ute, bastu, affär och restauranger mm.

Wifi: Sisådär men oftast OK med omstart av routern ibland.

Sevärdheter: Toppklass, men vi strök en hel del pga trafiken.

Shopping: Toppklass! Dvs. närmast obefintlig. Inga shoppingcenter, inga klädaffärer bara några torftiga souveniraffärer. Bra!

Återbesök? Visst kan det bli det, men inte direkt på programmet​ än på ett tag.

Har danskarna gått ut efter öl?

fredag 31 mars 2017

Ett dopp piggar opp

Aldrig att jag gör en semesterresa till en havsstrand utan att ta ett dopp. Och så klart har jag badat den här gången också.

Jag har dragit på det i det längsta, men nu med bara ett par dagar kvar var det lika bra att få det gjort. Helt OK vattentemp och fin strand men jag var rätt ensam i vattnet.

 Jag fick några närbilder när jag var på väg upp ur vattnet, men censurerade bort dom. Jag insåg att jag ätit för mycket och måste göra nåt åt midjemåttet så det var väl onödigt att visa dom bilderna här. Så jag valde den här bilden i stället med en liten prick långt där ute.

Du får lita på mitt ord. Pricken är jag!
Ensam i Medelhavet

torsdag 30 mars 2017

Uteliggarna i Danskbyn

Ett gäng uteliggare stryker runt här på Meilleha Holiday Center. Jag vet inte hur många dom är. 20-30 st kanske.

Dom är rätt väluppfostrade och kommer bara nån enstaka gång in på gården och hälsar och aldrig att dom försökt komma in i huset.

Jag vet inte historien varför dom hamnat här, men dom sköter sig själva och är så populära att dom fått två egna matplatser, två kattcafeer som dom kallas. Och så väluppfostrade att det är där dom håller till när det börjar kurra i magen. Och affärn säljer kattmat.

Och nere vid stranden håller en kille till ibland. Rätt ung (40?) och lite åt trashank men verkar snäll och trevlig, i alla fall djurvän. Han samlar pengar till kattmat åt andra katter som inte bor i Danskbyn, så det går ingen större nöd på traktens fyrbenta uteliggare. Och några tvåbenta har jag inte sett till.

Sitter och väntar på middag på caféet

onsdag 29 mars 2017

Snåla eller slösa?

På restaurangen idag kom det in ett engelskt par som beställde var sin kopp kaffe. Så plockade dom oblygt upp smörgåsar ur ryggsäcken och käkade sin lunch. Mackorna hade dom säkert plockat med sig från frukostbuffén på sitt hotell. Fräckt. Klart man ska vara försiktig med sina pengar, men det finns väl gränser. Äta matsäcken på restaurangen....

Men jag får tyvärr aldrig nån känsla för utländska pengar och gör väl av med för mycket ibland. 1 euro = 10 kr är visserligen lätt. Men ändå får jag aldrig den där riktiga känslan för utländska pengar. Låtsaspengar.  3.90 för en glass i Valletta lät inte så dyrt, men inte köper jag en glasstrut för 39 kr hemma i ett gatustånd.

2 kulor, och inte var den god heller.

tisdag 28 mars 2017

Det här är ingen reseblogg

Skriva på mobilen är lite bökigare än på datorn så det får bli som jag tänkt med mina inlägg, bara några korta nedslag så att #blogg100 underhålls. Ingen genomlysande beslrivning om livet på Malta, det finns det andra forum för. Idag ett par ord om Wifi.

Det är ju jätteviktigt nu på resan med ett bra internet. För bara ett par år sen var man nöjd om det möjligen funkade med Wifi i receptionen, nu är det självklart att man ska ha det på rummet. Så det var lite dålig stämning häromdan när vårt Wifi låg nere men teknikern kämpade hela söndan innan det var igång igen. En tuff dag!

Och helt OK är det inte än, lite hackigt. Så jag tar en morgonpromenad i stället.






måndag 27 mars 2017

Buss a la Malta

Hyra bil i vänstertrafiken? Inte så lockande, vi åker buss.

Gott om linjer, billigt och populärt. Så populärt att jag fick stå hela vägen in till Valletta idag, alla åker buss. Margareta hade tur och fick den allra sista platsen.

Det är 25 km från Meilleha, "Danskbyn", till Valletta, som halvvägs till stugan från Västerås. Det borde inte ta så lång tid tänkte vi när vi satte oss på bussen i morse, ja jag ställde mig alltså. Och hängde och for i takstropparna i den överfyllda bussen hela vägen, 25 km som tog nästan en och en halv timme med ständiga ryckiga stopp på hållplatserna som ligger tätt tätt.

Valletta var en liten fin stad som det var lätt att hitta i med bara en stor huvudgata. Vi klämde några sniglar​ till lunch, såg oss omkring och tog bussen hem också förstås och hem tog det faktiskt ännu längre tid, men då hade vi tur och fick sitta båda två. Men för 12 kronor per resa får man inte ha för stora pretentioner.

Valletta by the sea




Danskt gemyt? Tja....

Vi har inte haft så mycket med danskarna att göra mer än att man morsar på dom i affärn men ikväll var vi på gemensam middag.  Maltesisk Afton med dansk touch. Det var sisådär.

Som ensamma svenskar tänkte jag att nån vid bordet kanske var lite intresserad och kunde ställa nån fråga. Men fast jag gick med garden nere och försökte "bjuda ut mig" så gick det rätt trögt. Men OK, det var ju skönt också, så slapp man sitta och anstränga sig och försöka förstå. Kanske danskar är lite skraja att prata med svenskar? Dom är väl som folk är mest dom också.


söndag 26 mars 2017

Vädret på Malta

Vädret är viktigt på resan. Under lågsäsong är man inte riktigt säker.

Men Malta i slutet av mars har varit bättre än vi räknat med. Varmare. Soligare. Rejält hett när man solar men inte gassande hett.

19 grader men "känns som 23" står det på mobilens väderapp.

"Mestadels solsken - mycket solsken - strålande solsken" så varierar appens rubriker.

Jodå, det har regnat och varit mulet också men nu måste jag köpa mig en hatt mot solen, jag tänkte inte på att ta med min fina Panamahatt!


lördag 25 mars 2017

Vilka reser utomlands i mars?

Jag älskar barn! I alla åldrar!

På resor under lågsäsong är det alltid mest äldre på resorna men verkligen inte "bara" äldre. Det är barnfamiljer också och folk i alla åldrar, ungdomar, medelålders och yngre äldre och äldre äldre, tjocka och smala och en del i rullstol.

Vad som inte finns är barn i skolåldern, och det får jag väl erkänna är rätt skönt. Just nu tar jag en liten stund på rygg i sängen efter förmiddagens strapatser. Alldeles tyst i Danskbyn! Lite ljudligare i sommar antar jag. Men nu är det tyst och jag tuppar en stund så jag orkar med kvällen.

Stenigt längs stranden. Extra jobbig promenad.






fredag 24 mars 2017

Ta med lokaltidningen på resan

Färskt bröd och morrontidningen till frukosten.

Med VLT i surfplattan slipper vi läsa ikapp alla gamla tidningar när vi kommer hem, fint att vi rationaliserade bort papperstidningen. Och fint att bageriet öppnar tidigt.

Och påtåren kan man fördel ta på närmaste bergstopp.

torsdag 23 mars 2017

50 år

Idag har vi haft så fullt upp jag har inte hunnit skriva nåt än.

Jag får nöja mig med att uppmärksamma att vår vårresa sammanföll lite märkligt med ett jubileum just idag. Här går vi och traskar runt i vårvärmen på Malta och just den här dagen har vi ett 50-årsjubileum. Guld! Kul! I morrn går livet vidare!


onsdag 22 mars 2017

Danskbyn i Mellieha

Om man kan så är det fint med resor under lågsäsong. Möjligen kan det vara stängt nånstans men fint att slippa köer och trängsel.

 Och här i Danskbyn är det säkert inte ens fyllt till 25% fast vårvärmen på Malta närmast är som sommarvärme. Så vi fortsätter nog med resor under lågsäsong.

"Danskbyn" har en dansk arkitekt med suverän design, 5 plus. Stora stenhus med innegård och takterrass.

Badtempen i havet är inget att skryta med tror jag, men det är klart det får bli ett​ dopp ändå. Och det finns bastu.


Husen i kalksten har fått rätta färgen som
arkitekten var ute efter






tisdag 21 mars 2017

Lilla gruppresan var riktigt kort

Faktiskt tog den slut redan i går kväll när vi lite lomhörda vinglade hem från Zosis bar efter en ljudlig kareokekväll. Nu får vi klara oss själva.

Men det är lugnt, jag är Facebook-vän nu med vår karismatiske reseledare. Han har med stor entusiasm lagt till mig i några av hans FB-grupper där den mest intressanta kanske är FIS, Förbannat Irriterande Surgubbar, på väg att bli ett eget parti påstår han. Få se om jag håller måttet eller om jag är för mesig.

Om det ser lite gubbigt ut här på kareokekvällen på Zosis beror det bara på dina egna fördomar om vad som är gubbigt!






måndag 20 mars 2017

Minimal gruppresa

Senaste åren har det blivit några gruppresor, bekvämt.

Det är det här i år också, eller vad ska man säga? 4 pers..... plus reseledarn!

Det bästa med en gruppresa är alla intressanta människor man träffar, redan idag på första dan har vi hört så mycket intressant att det skulle räcka till resten av mina #blogg100-bloggar under nån rubrik som 'Människor jag mött'.

Men jag är ju egotrippad och skriver bara om mitt enkla liv, men kan tänkas det kan bli nåt om kvällens drabbning på Zozos. Om det blir skoj. Håll utkik i en sjuttitalsblogg om du känner till nån.

Hela gruppen 

söndag 19 mars 2017

Söndagsmorgon på Arlanda

Tidig morgon på Arlanda för en lite tur ett par veckor inser jag att det var ett bra tag sen sist. Jag kände knappt igen mig men vi kom iväg ordentligt på vår vårresa.



lördag 18 mars 2017

Några rocklåtar

Lördagsunderhållningen får bli lite rock av extra hög kvalitet.

Den mer eller mindre allra första rocklåten i hela vida världen, Rock around the clock, börjar programmet med.

Sen följer Singin' the blues, Tommy Steeles största hit med solosång av Lisbet Gemzell. Vem var bäst, Elvis eller Tommy, det var frågan i Sverige en gång. Tommy är över 80 nu så han levde väl i alla fall lite mer hälsosamt än Elvis.

Lyssna och njut och varför inte lyssna vidare på Rock Everybody Västerås på vår kanal på Youtube. Den här veckan är det tom gratis att prenumerera!  

fredag 17 mars 2017

Siccitatibus conveniunt

Nu går Mitt Sjuttital in i "Fas 2"-läge ett par veckor. Lite som konstgjord andning bara för att överleva.

Det är visserligen ingen stor sak om jag skulle missa mina dagliga uppdateringar, men jag ska väl försöka klara av'et. #blogg100 med dagliga uppdateringar av min blogg, men nu får det mer bli en bild, ett citat, en länk, nåt lite kort bara. Ja nåt ska jag väl orka med.

Men innan jag går över i Fas 2-läge känns det bra att vare seriös för en gångs skull. Och jag lägger mig platt och ger Margareta rätt i det hon alltid tjatat om "Drick mera vatten! Hur mycket vatten har du druckit idag?"  brukar hon fråga och jag slår ner blicken och rodnar lite lätt. Jag blir ju aldrig törstig, men jag vet ju att många av oss äldre blir inte så lätt törstiga. Men vi behöver mycket vatten ändå. Kanske speciellt äldre gentlemen som sitter och svettas i bastun.

Det här vet förstås varje förståndig människa, men skulle det så vara att någon tvivlar så kan jag berätta att det kan gå rejält åt pipsvängen när man kommit in i vätskebrist-fasen. Rejält. Tar inga detaljer här, det gör jag för den som eventuellt inte tror på "Siccitatibus conveniunt" men jag tog varningen på allvar och satsar på ett stort glas vatten vare sig jag är törstig eller inte. 6-8 glas om dan.

Och vätskebrist i Sverige där vi har så gott om vatten. Och också gott vatten. Otroligt dumt att slarva!
 
Bland alla mina fel och dåliga sidor är det här det enklaste att ändra på.

I morgon lördag går jag in i Fas 2-läge. Det är så mycket jag ska göra då så inte har jag tid att sitta vid datorn!

torsdag 16 mars 2017

Ingen Digital Succé

Nån "Digital Succé" förväntar jag mig inte där jag tufflar runt i Mitt Sjuttital och i andra digitala forum. Men nu har jag i alla fall boken.

Det var Margareta som antagligen tyckte att det är dags för mig att skärpa till mig så hon köpte Frida Boisens bok på bokrean. Jag har läst en del i den tidigare på nätet, men typiskt en sån där bok det är bra att ha hemma och ta till ibland. Inte minst för att digitalisera kören, det är ett uppdrag som ligger på mig. Det finns många bra tips i boken.

Häromdan var det en artikel igen i lokatidningen om nån som skulle ta en paus, hon blev stressad av mobilen och Sociala Medier stod det. Minns inte om det också var en bok hon skrivit eller bara en debattartikel men alla som kommer med sånt där att Sociala Medier mest innebär problem, och dom är många, avslutar alltid med att vilken nytta dom personligen ändå har av att vara med på nätet, skulle aldrig vilja vara utan det. Men dom vill gärna gnälla lite. Det ligger i tiden.

Vi som var med när TV:n slog igenom minns att vi kunde få fyrkantiga ögon av TV:n och en gång kunde man bli blind av bokläsning.  Och nu blir man stressad av mobilen.      

Sens moralen idag är att jag fortsätter att läsa på och förkovra mig, lär mig nåt nytt mest varje dag. Jag har visserligen för länge sen gett upp tanken om "Digital Succé", men tack Margareta för boken. Jag ska läsa på och fumla vidare och jag hoppas på några blygsamma framsteg i alla fall!

onsdag 15 mars 2017

Årsmöten på löpande band

Mitt sista årsmöte för i år tror jag det var igår. Rätt välbesökt. Det var årsmötet i förra veckan också.

Kanske jag borde på på Hyresgästföreningens årsmöte också om nu inte det varit. Och kanske OKQ8-stämman om det finns såna fortfarande?

"Det var ljusblått" sa ordf. Kent
Gårdagens möte var rätt städat och gick smärtfritt. Styrelsen fick som väntat ansvarsfrihet. Det är ingen turbulens i vår förening, och jag har faktiskt aldrig varit på möten där det varit bråk och hetsiga diskussioner som man hört talas om. Kupper där styrelsen byts ut och sånt. Det är ju tvärtom oftast svårt att få några  vill vara med i en styrelse.




Samma tugg är det på alla årsmöten, de flesta dagordningar följer ju ungefär samma mall och jag har nog rätt när jag säger att ett normalt årsmöte i en svensk förening tar 45 minuter plus/minus 3 minuter. Samma tugg, "kan vi godkänna..., finns det fler förslag..., ordet är fritt---" men det är inte negativt, tvärtom. Val ska tas på rätt sätt, siffror, namn, revisionen allt ska ju redovisas tydligt och det ska vara plats för frågor.

Och plats för kaffe och semla blev det också i går och bloggägaren fick två år i styrelsen.

Det är det här som är vardagsdemokrati på något sätt och idag är det styrelsemöte. Med dagordning, "kan vi godkänna..." etc. Lite fint är det att vi har det så här lite formellt i föreningslivet.

 

tisdag 14 mars 2017

En gång var jag riktigt fet.

Lite tråkigt inlägg idag, men vikten är viktigt. 

Vi hade en halvfastedag igår, lite småtråkigt det också att äta lite magert en hel dag, men ingen stor sak. Idag äter jag som vanligt igen och nu tar vi ett par sabbatsveckor.

Jag träffade en kompis häromdan som lite med kniven på strupen efter några dåliga medicinska värden gjort en imponerande justering av vikten väldigt väldigt snabbt. Hoppas han kan hålla det. 

Här i Sverige är väl det här med vikten ett av det vanligaste som vi vill ändra på på våra skröpliga kroppar. Nästan alla vill nog gå ner några kilo till sommaren, Beach 2017, och det är inte så himla länge sen jag själv var riktigt fet och bestämde mig för att bli av med några kilo, långt innan det här med halvfasta var uppfunnet.

Eller förresten,  det är egentligen  rätt länge sen men jag var allt bra rund då, riktigt fet. Men jag var konsekvent då när jag hade bestämt mig och med träning och strikta matregler gick jag ner massor.

Men lever man som vanligt här i Sverige med obegränsad tillgång på mat går det inte att undvika att det blir några hekto i ökning varje år och så hittade vi som tur var 5:2-dieten som nu i år har blivit ganska liberala 6:1, men det räcker för att hålla balans i vikten. En dag i veckan som halvfastedag.

Hade jag bloggat då när jag började gå ner i vikt hade jag haft en massa intressant att komma med, kunde skrivit en bok, men nu får det räcka med den här rekommendationen: 

Träna, håll igen på kalorierna och kör lite 5:2 efter en tid för att boosta viktminskningen. Och nu när sommarn och värmen kommer så ta en joggingtur. Eller ta två!

Nu har jag det så fint ordnat så att jag kan ta ett par sabbatsveckor från 6:1-andet, vi är inte så fundamentalistiska,  men vi kompenserar det med lite extra motion. Tänk att jag släpade runt på 15 extra kilon innan jag tog tag i vikten!           
  

måndag 13 mars 2017

Bastubaletten del 2

Mellofinal i helgen, grattis Robin, en bra låt vann! Men det bestående under helgen för min del var Bastubaletten så jag fortsätter på gårdagens tema..

Det blev lite modernt TV-tittande också för oss, 8 halvtimmesprogram och ett entimmes mer eller mindre i sträck, det är ju så man ser serier på TV numera på Netflix, HBO och liknande, vi med. Man kan väl ändra sig.

Manliga män från Tornedalen
Inte bara dans, dom avhandlade mod och manlighet och sånt också. Myter om männen i Tornedalen som kraftkarlar, men vilket mod av dom där killarna att ställa upp så här och prata känslor i en sån manlig kontext. I Tornedalen där man ska tåla ett par flaskor brännvin och brotta ner en björn i skogen... Så står dom här gubbarna på scenen med en handduk runt midjan och utmanar alla fördomar om manlighet och vad som är modigt!

Mattias Barsk är hjärnan bakom idéen, Justine Kirk är koreografen och SVT filmar så man har sluppit en massa trams, inga tävlingar, ingen har röstats bort! När kommer tredje säsongen?

Något annat påtagligt under helgen är en sångtext jag gått och trallat på för mig själv för att försöka memorera och på köpet fick jag en ändrad åsikt.

Jag brukar med emfas hävda att dikter och texter ska vara rimmade. Som Ferlin, Fröding, Tage Danielsson... Men den här sången/texten/dikten har inte ett rim och är så himla fin med ord som berör. Texten sitter rätt bra nu och jag återkommer säkert till den, och OK då, jag får väl börja läsa lite orimmade dikter, man kan väl ändra sig...

Till exempel Tranströmer. Stenen på bilden finns på Tomas Tranströmers Plats utanför Stadsbiblioteket i Västerås och texten lyder:

"Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk for jag till den snötäckta ön
Det vilda har inga ord
De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön,
Språk men inga ord"

Allt för idag, nu ska jag analysera Tranströmer, typiskt manligt!