Titel: Kulturarbetare

Jag höll på att sätta morgonkaffet i halsen när jag fick min nya titel bekräftad.

Chefen! Kan jag börja på måndag?  

Jag har nog länge tänkt i dom banorna men ändå har ett erkännande känts avlägset. Vi här ute i landet har det inte lika förspänt som folk i Stockholm där det är lite enklare att slå sig fram.

Vad som är konst är en klassisk diskussion där jag är ganska vidsynt och kan kalla mycket för konst och är imponerad av det mesta för där har jag inget att bidra med om nu inte streckgubbar skulle duga, men lite högre ligger väl ribban. I Wikipedia står att konst är en kulturyttring som kräver kunskap och färdighet. Och folk tänker väl ofta på bildkonst i nån form.

Och kultur då? Det är ju lite vidare begrepp och jag går inte in på det heller så djupt mer än det jag snappade upp på kulturpanelen på TV: den som skriver regelbundet med någon form av tanke och publicerar sina alster sysslar med kultur och är en kulturarbetare. 

Jag tyckte banne mig det lät intressant, men tyvärr har glömt vem som sa det och i vilken kulturpanel, men det var på SVT under senaste veckan så det ska jag kunna hitta, men visst är det sant! Jag håller med och växte flera decimeter direkt!

Inte för att jag skäms att kalla mig pensionär, men visst är det ett nedklassande uttryck, ett ofta återkommande ämne här i Mitt Sjuttital, det ligger ju nära till hands. Pensionärer är ju så många, gnälliga och saktfärdiga. Ofta i vägen.

Så fr.o.m. nu när jag blir tillfrågad om yrke så kommer jag med eftertryck säga Kulturarbetare! Man ska ju gärna byta yrke några gånger numera så det kunde inte komma lägligare. Jag kände inte att jag kunde utvecklas längre som pensionär, men nu är de vind i seglen igen.

Kulturarbetare! Vad ligger lönen på? Och chefen är både snygg och trevlig.