Har jag sagt det förut? Jag är imponerad hur mycket text man kan lära sig utantill. I går fick vi en ny låt till och den kan jag redan.
Vi har nästan 50 låtar på repertoaren i rockkören Rock Everybody. Kanske inte alla sitter 100%-igt och några håller vi för fullt på med att plugga in. Och det är väldigt olika hur lätta eller svåra dom är och den senaste var nog den enklaste vi haft.
Några låtar är ju sånt man redan kan ordagrant som Diana, i andra låtar är man i alla fall säker på refrängen. Och några sjunger våra suveräna solister då vi andra bara fyller i i vissa verser.
Våra två Abba-låtar har mycket text och det har några Fogerty-låtar också och några låtar är riktiga tungvrickare som man får träna hårt på men igår fick vi en som jag gillade direkt. Och dom där låtarna med enkla texter ska man inte förakta, dom gör sig bra när kören är igång och när det blir lite växelsång mellan killar och tjejer i kören. Nej det är OK även om det inte är högprosa med en djup mening. Även en så här enkel sång från 1963 kommer det att bli stuns i när vi repeterat färdigt.
Men lite skrattade jag i går åt "Yes, my heart stod still - Yes his name was Bill - Oh when he walked me home, Da do ron ron" Tonårskärlek på 60-talet.
Det fina med Mello-låtarna nu för tiden är ju att man inte hör vad artisterna sjunger för det är nog inga djupare tankar i dom heller och det ska det väl inte nödvändigtvis vara heller i underhållningslåtar. Det är mer hos Frank Sinatra och Cole Porter man kan hitta låtar med mening.
Men lyssna och njut och kolla speciellt danstjejerna bakom The Crystals, vi ska lägga in några såna steg i scenversionen av "Da Do Ron Ron"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar