Min finpenna är återfunnen!

80% av #blogg100 avklarat, ska bli rätt skönt att slå handen i kaklet om några veckor, och jag har hittat min finpenna! En riktigt stor sak för mig! En glädjens dag skulle jag kunna säga.

Fin, men jag siktar på guld!

Och det är inte bara jag som har snöat in på finpennor,  Kjell Lönnå är likadan, men han kostar på sig guld. Alltid två stycken guldpennor i bröstfickan.

Det var nog 4-5 år sen Margareta köpte mig en finpenna till en födelsedag har jag för mig. Rätt trött på reklampennor av dålig kvalitet ville jag har en lite finare och hon fick tag på en riktigt fin penna i matt stål och förstämningen  var stor när den för en tid sen försvann. Men så igår hittade Margareta den i fickan på en tröja jag inte haft på länge. Så glad man blir, jag trodde den var förlorad.

Känslan för finpennor började nog på en Dale Carnegie-kurs för 30 år sen där vi elever fick finpennor i pris när vi höll kvällens bästa föredrag. Jag lyckades vinna tre pennor, en röd, en vit och en svart som jag sen använde på jobbet och glömde nånstans eller tappade, dom försvann efterhand. Synd, men sen dess har jag haft ett gott öga till finpennor.

Som är svåra att få tag på numera och jag är sen en tid ute efter en guldpenna. Eller varför inte två som Lönnå kör med.

Och tills dess kommer jag att vara riktigt rädd om min finpenna i matt stål.