lördag 9 december 2017

Ny jacka, var det verkligen nödvändigt?

Jag tar mig aldrig till en klädaffär på eget initiativ. Faktiskt aldrig. Men när jag väl hamnar där så är jag inte så förskräckligt priskänslig.

Ny jacka, behövde jag det egentligen? Som tur är har Margareta rätt bra koll på mina kläder och hon tyckte det, annars hade jag aldrig kommit på tanken att köpa ny jacka i år. Jag har ju redan ett par stycken, men OK, då, en till kunde ju vara bra. Så vi gick runt härom veckan och kollade. Men plötsligt var jag kräsen, köper inte vad som helst.

Dressmann Fashion
Om jag nu skulle ha en ny jacka skulle den väl vara lite olik dom jag redan har annars kunde jag ju damma av nån gammal som hänger kvar i källaren. Vi avverkade de flesta klädaffärerna men jag höll emot ända tills vi kom till Dressmann, min huvudleverantör av kläder.

Snyggt!
Jag borde ha börjat där. Provade allt dom hade med kapuschong som Margareta tyckte jag skulle ha på jackan. Men en var för lång i ärmarna. En var för trång. En var lite säckig. En hade fel färg. Jag försökte få slippa.

Till slut frågade försäljaren: "Är du priskänslig?" "Nja, bara sisådär" svarade jag och han plockade fram en jacka som jag föll för direkt!

Eller det var faktiskt ingen jacka. En rock som jag inte haft på evigheter. Och inte var den speciellt dyr heller, förstår inte vad expediten menade med sin fråga om priskänslig. Margareta var lite tveksam, men jag visade var skåpet ska stå och slog till direkt.

Det roliga är att så många av mina bekanta kommenterat rocken med positiva omdömen. En enkel rock från Dressmann, men det är väl inte så vanligt att vi killar har rock längre som vi ofta hade i tonåren. Med kragen uppfälld på rocken så man kände sig lite cool. Jag kan inte låta bli att visa bilden ur VLT från april-63 veckan innan studentexamen. 18 år, tuff hatt, (en tärning(!)) och naturligtvis en snygg rock!

Och idag sa Margareta spontant när vi tog förmiddagspromenaden ner till stan att "det är en riktigt snygg rock du köpte!"  Det blev till sist godkänt alltså men det är tveksamt ändå om jag går till klädaffärn på eget initiativ, men skulle det blir aktuellt så börjar jag hos Dressmann med deras fräcka kläder.           

fredag 8 december 2017

Min världsbild i gungning

Ibland tänker jag att jag lever i en bubbla här i Mitt Sjuttital utan alltför stora bekymmer utan att inse vart vi är på väg. Men så läser man rubriker och ser på nyheter om världen utanför oss på femte våningen. En känsla av gråsolkig dystopi kommer över mig.

Det mesta kanske ändå är rätt OK, hoppas oron är överdriven, men brevbärarna går inte säkra längre läser jag. I skolan säger smågrabbarna "Fuck up" till fröken och föräldrar hotar lärarna med stryk om inte lille Kalle får godkänt i matte. Svenska Akademin är solkad av lägenhetsaffärer och sexskandaler och #metoo rullar vidare med historier om hur vi karlar beter oss mot kvinnor.

Butiksdöden utarmar städerna där varorna i stället finns på glassiga hemsidor och i grå lagerlokaler varsomhelst. I Morgongåva, i Kina eller varsomhelst. I Ryssland fuskar själva staten med doping av sina idrottsmän som DDR oblygt gjorde en gång. Egoism och girighet. Och Trump... 

Hur kunde det bli så här? Jag som tycker att alla ska vara snälla, så ser det ut i min världsbild där kultur, bildning och solidaritet är ledorden. Ingen är förmer än nån annan och jag kan avstå från en förmån för att min granne ska ha det bra för jag vet att han inte heller tar för sig och brer ut sig i onödan.

Barnsliga tankar! "Vilket århundrade lever du i?" tänker man väl om nåt så här dumt. Och i ärlighetens namn är det väl lite skenheligt över det här inlägget. Låtsas vara Moder Teresa.. Jojo.

Nu är det snart jul och allting ordnar sig till det bästa. Sen kommer 2018 och alfahannen är död och saknad av ingen, kvinnorna slipper bli sexuellt trakasserade, klimatet blir allt bättre och miljardärerna är glada att bidra till skatten i Sverige. Den där dystopin kom av sig, allt blir bättre!

Hoppas jag. 

torsdag 7 december 2017

T-ordet förenar

Vaknade tidigt i natt, redan strax efter tre så jag har haft gott om tid att kolla hur mina amerikanska vänner har det med mr T.

Tydligt att dom förlitar sig mycket på högre makter och möjligt att det är därför dom drar sig för att skriva ut ordet Tinnitus, dom nöjer sig oftast med ett stort T. Och förutom den högre makten är det många som hoppas på mediciner av olika slag. "Hjälper det" frågar nån men Nix! Onödigt tycker de flesta som ändå knaprar på med sina piller. "Det är mest doktorn som har nytta av dom" tyckte någon.

Inatt var det en som fått ett positivt meddelande: "I'll be quiet for you today, babe" hade mr T meddelat på Messenger! Annars är det mest klagolåtar men dom som beklagar sig allra värst och som ser riktigt drastiska lösningar på sina problem får inte vara med i FB-gruppen, sånt ansvar kan man inte lägga över på andra, men att klaga lite är förstås OK och tänka att dom andra verkar ha det värre.

En stackare missade sin tenta som han inte orkat plugga tillräckligt för, men det är ju bra att ha något att skylla på också.

Min T är nog rätt medioker, det är väl bara  såna här nätter man legat vaken som det är irriterande, men fint att vara med i en grupp likasinnade. No big deal för mig, jag sover bättre i morgon natt och det finns många som har det värre.

Saknar en svensk liknande FB-grupp, jag lägger nog upp en sån och agerar lite expert här på hemmaplan.

Nu är det dags för dagens jobb och spring och skubb!

måndag 4 december 2017

I mina kvarter

Lite tuffligt kanske att erkänna att jag bor mindre än en kilometer ifrån huset där jag i sovrummet i en liten tvåa med navelsträngen runt halsen såg dagens ljus för 73,5 år sen. En kilometer från där jag bor nu, längre har jag inte kommit på alla år!

Drottninggatan 30
På mina promenader går jag gärna och stryker i mina gamla domäner som idag när jag kom förbi det andra huset jag bodde i, huset där jag växte upp. Det är inte så mycket längre dit än till mitt första hus, ett par kilometer och en fin promenad så dit går jag gärna.

"I reminisce about the days of old" 
sjunger vi lite nostalgiskt i en truddilutt i rockkören och här runtikring är det mycket att reminissa om. Huset har fått snygga balkonger, ny färg och gott om parkeringar. Fint område!

Men Pettersbergs Centrum blev jag lite besviken på. Längesen jag var där, men jag trodde det var lite mer än bara en ICA-affär och en pizzeria. Hade för mig att det var ombyggt, men mer än det var det inte. En populär frisör ska visst finnas där, men jag såg inget.

Hemåt över Djäkneberget, det är en fin miljö i den delen av stan, och innan dess gick jag förbi Jakobshöjden, det kanske är nåt för oss? Börjar det bli dags att ta sig tillbaka till Jakobsberg? Vi står längst fram i kön och det är rätt fint där men utsikten matchar inte den vi har nu.

Fin promenad i mina gamla kvarter en solig decemberdag. Än har inte snön kommit. 

   



       

söndag 3 december 2017

Musikfilmer rockar fett

Eller det där "rocka fett" det kanske är för länge sen dött, känns inte riktigt modernt. Vad säger ungdomarna nu? Äger, men dt är väl också gammalt? Trenderna tar sig inte ända upp hit till 5:e våningen på Karlsdal.

Men poängen är att jag gillar musikfilmer även om det inte är så trendigt. Desto gladare blev jag i går när jag plötsligt kom på att jag har ju inte sett La La Land, en av få musikfilmer det här årtusendet känns det som, men det beror mest på att jag inte hänger med bland nya musikfilmer. Klart det finns andra musikfilmer, men La La Land var den enda på min lista. 

Exempel på en höjdarfilm
Sinatra o Kelly
Den hade slutat gå på stans biografer förstås, men fanns på SF Anytime för 49 kr. Kanonfilm, bara inledningsscenen var värd priset. sen var den måhända lite väl lång men glad att jag inte missade den.

Men jag har missat massor av bra musikfilmer ser jag när jag kollar i en lista. Massor. Finns det nån filmtjänst där man kan hitta filmer från 60-70-80-90-talet? Musikfilmer i första hand. Tom dom där från 50-talet vill jag gärna se, dom var ofta färgsprakande och överdådiga. Det fick gärna kosta då när folk gick på bio och konkurrensen var mindre.

Så har jag botaniserat lite på Youtube och inser att det finns inte en chans att jag ska kunna se ens en bråkdel av en bråkdel av filmerna jag skulle vilja se, jag har väntat för länge. Tåget har gått. 

West Side Story var länge sen jag såg. Fred Astaire och Gene Kelly - mossigt kanske men rockar fortfarande fett! On the town från 1949 med Bernsteins musik har  jag sett många gånger, Porgy and Bess (Gerswin). Och allt finns gratis på Youtube.

And so little time... Tur att jag hann kolla La La Land i alla fall.

lördag 2 december 2017

Traditionella traditioner

Första december i går - klart man tänker på traditioner.

Julstjärnan på plats i fönstret
Men fy så tråkig jag är egentligen. Det finns nästan inga traditioner som är som ett måste för mig. Möjligen julkalendern på TV i så fall, där sitter jag klistrad 07.15 på vardagar och 8.45 på helger, barnasinnet? Och så klart vi julpyntar en del hemma. Julstjärnan kom upp igår, 1:a december och lite lampor på balkongen är en tradition vi håller på. Och närmare jul dyker väl några tomtar upp på hyllorna, Och stearinljus och julblommor. Lite lagom mycket pynt får räcka som traditioner.

Och när det blir så dags så såklart jag kommer att uppskatta julmaten, julskinkan, sill  och Jansson men det är rätt praktiskt att vi rationaliserat bort julgranen. Den kan man väl sakna lite grann, att klä granen när barnen var små var väl julens absoluta höjdpunkt en gång jämte tomtens entré. Kalle Anka kl 15 tittar jag gärna på tillsammans med barn, men jag borde väl hålla tyst om att jag tycker att man gott kunde sluta med den traditionella progampunkten. Det tycker väl bara tråkmånsar.

Traditioner är mest viktiga för barn och kanske  kan jag skärpa till mig och uppskatta traditioner mer eller åtminstone borde jag det,. Lite hyckleri att vara så noga med traditionen att man inte får börja med semlor förrän på semmeldagen t.ex. men vara så ointresserad av så många andra traditioner. Jag kanske kan lära mig att uppskatta andra traditioner också.

Och förresten, den nya traditionen med saffranssemlor till jul kanske inte är så dum. Men nån julgran blir det inte!