Min Samsung Galaxy S6 mår inte bra

Alldeles för många av mina inlägg handlar om mina mobiler. Ointressant, men här kommer ett till.

Min senaste mobil är ett år och två månader och har hamnat på verkstan hos Tre nu. Jag har tröttnat på'n.

Min gamla gula är åter i tjänst

Ett sånt där konstigt fel, så jag tror aldrig jag får nån rätsida på den. Krånglat nu i fyra månader av och till men nere hos grabbarna på Tre skärpte han förstås till sig och gick helt OK. "Ser vi inget fel på den på verkstan gör vi ingenting mer än tar betalt 350 kronor" sa dom, men jag lämnade in den ändå. Dom hittar säkert inget fel, det kommer att kosta mig 350 kr och jag har en mobil som funkar ibland men oftast inte. Som tur är har jag kvar min gamla mobil som också funkar ibland, ibland inte. Jag kör på den nu ett tag och håller tummarna.

Det är lite skillnad mot förr när grejerna reparerades på lokala verkstan, nu är det en maskin som letar efter felet sa dom i affärn. Det går helt automatiskt och så skrivs fakturan ut på 350 kr och jag får tillbaka mobilen i befintligt skick utan åtgärd. Ingen klurig kille längre som kikar på felet och funderar vad det kan vara och byter ut nån defekt pryl.        

Tur ändå att man inte har barn hemma som också ska ha mobiler och hänga med i nya modeller. Det kostar väl tusenlappar varje månad numera i barnfamiljer, dyrt nog för oss med våra två mobiler.

Och så ska man hålla rätt på avtalen. Jag får ju betala på min telefon hela året men kanske jag kan byta till en ny på garantin? Jag hoppas på det, men jag får nog tji och det blir nog för dyrt.

Mobiler är fantastiska små prylar när dom fungerar, men min Samsung Galaxy S6 tar igen sig nu några veckor på verksta'n.

Google och Facebook håller koll när egna minnet sviker

"Återupptäck den här dagen - Dela med dig av dina minnen - Berätta för dina vänner...."

Det är väl nästan varje dag giganterna på nätet påminner om nåt man gjort just den där dagen för några år sen och vill att man ska dela med sig. Jag har inget emot att bli påmind, men jag tror aldrig jag delat vidare ett gammalt minne, bara skänkt en tacksam tanke till dom där datajättarna. att dom tänker på mig.... Men dagens påminnelse från Google tar jag och delar med mig här i Mitt Sjuttital. Those were the days my friends! 2012 levde jag loppan i Mitt Glada Sextital!

Helt enkelt bra läge längs promenaden.

Semestern för fem år sen var en av våra bästa. Det säger man visserligen alltid, men den här gången stämde det extra bra, tre fina veckor. Alla som varit i Las Palmas förstår. Möjligen lite Svensson-varning för dom som måste ha spänning och nåt som sticker ut lite mera, men 25 meter till stranden åt ena hållet och 25 meter till stan åt andra hållet från hotelldörren var lite speciellt. Extremt välstädade stränder och konstigt nog inte så turistigt. Vi jagar inga sensationer på resor, vill bara byta miljö ibland och trivdes fint, men ännu har vi inte kommit tillbaka dit.

Frukost på balkongen 

Just den 30 januari 2012 var nog en rätt vanlig dag för den här resan med sol, 17-20 grader och ingen riktig badtemp i havet. Frukost på balkongen där man satt och kollade ner på Las Canteras och promenaden med folk på väg till jobbet blandat med turister och massor av joggare och där sprang jag själv också varje dag säkert också just den här dagen.

Lunchdags på Trekanten

Typiskt varje dag gick vi en sväng i stan också, gärna till Catalinaparken eller tog bussen ut på vischan och den här dagen verkar det som vi började med en lunch på Trekanten, ett litet torg alldeles bakom hotellet där dom hade en fantastisk dagens rätt.

Rätt billigt och vi fick in 3-4 tallrikar med lite av varje och allt eftersom vi käkade kom servitrisen in med fler rätter toppat av Papas Arrugadas con Mojo som jag visst inte fick med på bild den där dagen. Vi åt där på Trekanten fler dagar så kanske jag har nån annan bild, men idag gällde det ju 30 januari 2012.

Efter lunchen gick vi vidare ner på stan och jag har nåra andra bilder också, men jag tar matbilden istället, Dagens Lunch på Trekanten är prisvärd och rekommenderas. Det blir lätt Cinco Arrugadas i betyg.    

Tack Google för påminnelsen, nu ska Margareta och jag ta och titta igenom fotoalbumet från Las Palmas och jag har härmed delat med mig av några fina minnen!

Vlt Söndag

Det är lite nymodigt att läsa Vlts:s söndagsnummer, det kommer på köpet med e-tidningen.

Nyheter, nyheter, nyheter. Vi som redan överkonsumerar nyheter hur mycket kan man orka med?

Jodå, söndagsnumret är inte extra tjockt som Dagens Nyheters söndagsnummer, tvärtom. Bara 20 sidor och bara 3-4 sidor med lokala inslag, sånt som inte fått plats under veckan, och resten verkar vara reportage och material man köper från andra tidningar. Som artikeln om killen från Örnsköldsvik som ska cykla jorden runt, det var intressant att läsa.

Jorden runt på cykel.... Vilken planering! Tre år! Så länge skulle nog inte jag få vara borta som tur är, men det var kul att läsa.

Så lästa jag om den där tanken att man borde vara förberedd att klara sig utan el, vatten och värme i 72 timmar, inte många är förberedda stod det. Inte jag heller egentligen, men skulle det krisa så blev det allt en tid i fritidshuset, där har jag det mesta. Fattas bara vev till mobiltelefonen och vevladdare till en radio, det ska man ha står det. Men radio har jag ju inte ens längre, här fick jag lite att tänka på. Internetradion funkar väl inte i ett krisläge!

Med Trump och Putin så är det banne mig dags nu att se allvaret, ta nya tag och planera bättre och jag blev också inspirerad av min jämnårige kamrat från seriesidan i söndagsnumret.              

Mitt liv på Sociala Medier

Jag har haft fullt upp idag med mina nätaktiviteter.

Jag började tidigt i morse med några rader på ett bra blogginlägg som jag fick en idé till. Sen kom det några angelägna mail som jag fick greja med i stället. Hamnade på att skriva lite på en hemsida och försökte sätta mig i ett program som jag inte förstår riktigt. Och allt tar sån tid så det där blogginlägget fick ligga till sig. Instagram har fått en ny funktion för live-sändningar såg jag i tidningen hur fungerade det, det fick jag lov att kolla. Men nån live-sändning vågade jag min inte på, det kör jag i morgon.  

Sen blev det en tur till stan och eftermiddan gick åt till att jobb med mina bilder i bildarkivet och det där blogginlägget jag hade börjat med tog jag och slängde i papperskorgen. För jag kom på att det i stället var hög tid att skriva lite om Rock Everybody-körens nästa framträdande. Men Facebook hade ändrat lite på hur man uppdaterar en FB-sida så det tog lite tid att försöka förstå hur man skulle göra.

Allt tar sån tid, men det är värt jobbet för den här anspråkslösa notisen på Facebook om körens nästa framträdande blev delat, gillat  och kommenterat på ett litet kick och nu ser jag att det på några timmar nått ut till 1000-tals människor, jag slutar aldrig att imponeras hur man kan nå ut till folk med Sociala Medier alldeles gratis. Men hur många som sen orkar ta sig ner till konsert är en annan sak, men bra många känner till det i alla fall.

Jodå, det blev ett inslag på Instagram också för mina vänner där, och Twitter också. Och till sist en stund vid datorn för en kort summering av dagen. Så här är livet i Mitt Sjuttital, men idag blev har jag allt rört mig mer på mina Sociala Medier än jag brukar, men jag är rätt nöjd. Redaktionen har idag nått ut till 1000-tals läsare och det kommer att bli smockfullt på vår nästa konsert!

Redaktionen stänger nu och drar sig rätt nöjd tillbaka till en stund framför TV:n. Stjärnona på slottet eller Max Raabe?

Skrämmande brist på guldpennor

Det är ingen stil på folk längre.

En självklar accessoar för oss gentlemen med stil är en finpenna i bröstfickan. En helt analog finpenna av hög kvalitet, det är det som skiljer agnarna från vetet, busarna från oss gentlemen. Men det är brist på finpennor i den här tidsåldern.

För mindre än två veckor sen såg jag i en TV-intervju en meningsfrände som alltid hade två guldpennor i bröstfickan, men vem var det? Jag har totalt glömt vem det var,  jag skulle behöva komma i kontakt med honom, var köper han sina pennor? Inte i Västerås i alla fall.

Akademibokhandelns färggranna pennställ 

Jag tappade min finpenna av hyfsad kvalitet i höstas fast jag varit så rädd om den. Den var putz weg och jag försökte snabbt skaffa en ny, det är obligatoriskt och absolut nödvändigt  att ha en finpenna i bröstfickan och slog till på en Schneider Haptify, den dyraste dom hade på Akademibokhandeln den gången, 49 kronor.. Finns på Clas Ohlson också för 39 kr och knappast en finpenna men ändå dyraste pennan i stan! Inget att skryta med.

Jag har länge letat efter ett par guldpennor som ligger tungt i handen, jag tror att det passar min lite högdragna  stil och dom skulle göra underverk för min spretiga handstil. I går hade jag en stund över innan bion och tittade in på Akademibokhandeln och frågade efter var dom hade guldpennorna men blev visad till pennorna på bilden, "Hoppas du hittar nåt som passar"

Det gjorde jag inte, ingen passade. Jag vill ha bra pennor, inte 50-pack på Clas Ohlson och sånt.

Nej, jag har inte letat på nätet än, jag tänkte stödja våra lokala handlare i stan i första hand, men OK då, jag kastar in handduken. Västerås bjuder på en skrämmande brist på guldpennor men får en sista chans på Erikslund i dag på eftermiddan, vi har ett ärende dit, sen ska jag se vad världen i övrigt kan erbjuda.

Två guldpennor i bröstfickan, så ska det va'!

Kontantlösa samhället

Lite lustigt att man pratar om kontantlöst samtidigt som vi byter både mynt och sedlar här i Sverige. Nej det kommer nog aldrig att ske, nog måste man väl alltid kunna betala med kontanter. Eller...?

Gammalt vs nytt

30 juni ska allt gammalt vara borta och jag har målmedvetet tömt min pengaburk med mynt här hemma så nu har jag bara 8 gamla enkronor kvar! Och ett par gamla hundralappar.

Folk har säkert massor med mynt hemma i lådorna och i sparbössor och bankerna tar inte emot dom! Vilken karusell. Massor av pengar kommer att frysa inne när inte ens affärerna tar emot mynt hur som helst, men jag har prånglat ut mina besparingar målmedvetet nu och dom där åtta kronorna ordnar sig under våren.

Och fint att det blev nya mynt. Jag vägde mina 8 enkronor, det blev 55 gram. Och högra mynthögen med 42 kronor i nya mynt vägde bara 51 gram, vilken skillnad. Och nya sedlarna ska ju vara svårare att förfalska så det var väl också bra att det blev nytt. Kontanterna blir säkert kvar länge, länge än och visst känns ett par tvåhundringar i handen helt annorlunda än 2*200 på bankkontot, jag ser ett högre värde i sedlarna än 400 på kontot.

Och idag såg jag i min Kivra-inkorg där man numera på modernt vis får brev och saldobesked, där låg sen förra våren(!) en värdecheck på 130 kronor, giltig till 31/8 förra året! Slarvigt, den är bara att riva. Checken hade jag kunnat lösa in i kontanter på macken, men nu försvann pengarna med en axelryckning. Men hade jag tappat 130 kronor i kontanter har jag varit sur flera minuter, en helt annan sak.

Dagens visdomsord får bli: Töm spargrisarna i tid och håll koll på Kivras inkorg!

72 är ingen ålder på en häst

Vad nu än det uttrycket kommer ifrån så är 72 egentligen inte nån märkvärdig ålder. Kanske på en häst men inte på människor om man har tur att få vara frisk.

Men jag ser en och annan i min ålder som åker dit på sjukdomar och då kan det gå snabbt utför, Det hänger på att få vara frisk. Och det där med motion är ju så himla jobbigt. "Jag krattar löv i trädgårn, det räcker"  sa en kompis en gång.

Trump började sitt nya jobb vid 70 och hoppas väl att ha jobbet kvar i åtta år, men jag tror och hoppas att han fått sparken långt innan dess. Och jag kände mig lite väl gammal idag.

Skulle jag ta på mig ett nytt uppdrag, det var frågan. Gå med i ännu en förenings styrelse och sitta på nya styrelsemöten och kämpa med nya protokoll och hemsidor. I en förening jag visserligen är medlem i men aldrig varit aktiv i. Jag har alltid haft den principen att blir jag tillfrågad säger jag "Javisst. Självklart" och lite svårtt att säga nej, men idag sliter jag med frågan, ska jag eller ska jag inte? Alla uppdrag jag tagit på mig har varit kul och det är mycket man lär sig och allt klarar man.

Men nog är jag lite väl gammal för nya uppdrag tänker jag och jag har inte så mycket tid längre. Då finge jag väl för det första lägga ner den här sysslan med att knappa på bloggen, och rensa i lite annat också. Det är en bra förening med ett gott ändamål och jag skulle fixa uppdraget rätt bra men.... Allt vi gör i våra föreningar, nästan allt, är ideellt utan ersättning, kanske ett arvode skulle göra det attraktivt. 5.000? 25.000? Men sånt finns inte i föreningar.

Det här var bra terapi, att skriva av sig, Nu har jag bestämt mig! Jag tar och ringer till valberedningens ordförande och ger mitt svar:

Ring-Ring-Ring-Prat-Prat-Prat- OK hej då!

Jag gick till beslut under det här skrivandet. Jag kunde säga Nej! Det känns riktigt bra!  

Tyst i brevlådan på morgnarna hos oss

Jag är säkert ofta gammalmodig, jag vet, men bara för att det är modernt är det inte automatiskt rätt. Det där man alltid gjort är kanske inte är så dumt så jag håller gärna på gamla hederliga åsikter. 

Tidning i brevlådan har vi haft i alla tider. Lite mysigt på morgonen när det dunsar på hallgolvet. Alltid lokaltidningen Vlt och ibland också Sala Allehanda och Dagens Nyheter. Västmanlands Folkblad har vi också haft i brevlådan ibland men det är ju omodernt numera och ungdomarna läser inte papperstidningar längre. Det är väl lika i hela världen och det tycker jag är dumt men den här veckan är det tomt i vår brevlåda också. Vi har efter lite tvekan sagt upp tidningen .

Nyheter på nätet och gratistidningar som Metro i all ära, men inte ersätter det en lokaltidning. Trafiken i stan, planerade byggen, vården, brottsligheten, politiska uppgörelser, "hänt på stan" helt enkelt. Håller man sig inte med lokaltidningen så är man lite offside. Och det är kul att se några bekanta namn ibland i tidningen. Och dödsannonserna.... Så nog vill vi ha kvar lokaltidningen. Men nu har vi sagt upp den. Och testar ett nytt alternativ.

Jag trodde Kundtjänst skulle argumentera lite när jag ringde, men dom blev nästan glada när jag ändrade till e-tidningen, antagligen win-win som man säger. E-tidningen kostar drygt halva priset mot papperstidningen, men kanske Vlt tjänar mer på den när man slipper tryckkostnaden och får en brevlåda mindre på morgonen.

Andra dan idag, och det funkar ju bra. E-tidningen på surfplattan går tom bra att läsa på mobilen och så kan man ju skriva ut ibland om man hittar nån extra bra sida. Tom ser jag att e-tidningen av Vlt kommer ut på söndagar också, det var kanon. Kanske funkar det på semestern i fjärran land också? Med e-tidning har man till 100% samma tidning man får i brevlådan.

Vi kommer säkert sakna Vlt på lata lördagsmorgnar kvar i sängen och ett problem har vi sett. Det är en höjdare för barnen att gå med morfar till brevlådan uppe vid dammen i Sala och hämta tidningen på sommarmorgnarna, det kommer inte lilla Ebbe att få uppleva. Jag får lösa det på något sätt.            

The party's over

Den här måndan har vi det gemensamt med Trumpen i USA att vi på var sin kant sitter och sjunger på Nat "King Coles gamla fina sång "The party's over, it's time to call it a day". Men Trump har nog mer ont i huvudet än vad vi har när både Trumpen och vi har firat och festat i helgen!

Djäkneberget får fem plus

Men tillbaka till allvaret idag, tvättstugan för vår del och Trump sätter igång med sina väsentligheter som att skälla på media...

Restaurangen på Djäkneberget är en fullpoängare som vi ofta går till för att fira lite extra. Dom har som vanligt haft semesterstängt i januari och öppnade igen just i lördags på vår firardag och det var fullbokat! Det finns måhända finare restauranger men inte många mer personliga, en favoritrestaurang! Och en favoritutsikt över stan som jag har överst här i Mitt Sjuttital.

Fru padda lever farligt

Konditor: Ellen

Firandet fortsatte sen  lite livligare på söndan och det blev full poäng där också, grillat! Och här blev det tårta a lá Ellen. Fullt ös på partyt i stugan och fullsatt här också med hela klanen!

Och en som inte ville missa festen var vår lilla kamrat på Stentorpet, fru padda. Fru tror jag för dom är större än herrarna och den här var riktigt stor. Men hur kunde hon få för sig att ta en promenad på snön den 22 januari? Hon skulle väl fortfarande sova i en lövhög! Lite orolig blev jag för vår lilla vän för även om det är plusgrader nu så kan februari bli nog så kall. Hon kröp in under ett av husen och hoppas hon hittade nåt att skyla sig med så att årets fest för fru padda inte redan är slut innan det börjat.

Första partyt för året är över, men 2017 blir lite av ett partyår för klanen, nöjesredaktionen i Mitt Sjuttital kommer att ha fullt upp att rapportera. Håll i hatten!


      

     

Vilken otur, just idag och just nu!

Ja, nu var det ett par dar sen jag hörde ett rop på hjälp bortifrån städskåpet. Och ett par rätt kraftiga svordomar.

Men när nånting går sönder är det ju alltid på en dum dag. Aldrig har det väl hänt att man tänkt att "vilken tur att den gick sönder just idag, jag hade ju inget alls för mig"

Det var dammsugaren som var trasig, "en plastdetalj kan gå i tusen bitar" som Björn Afzelius sjunger eller om det var något annat han nu sjöng om. Jo hjärtat var det visst han sjöng om, inte en Nilfisk Power P40 där alltså en plastdetalj spruckit till småsmulor, hjulet.

Hur som helst så insåg jag rätt snart att det skulle vara svårt att laga ens med silvertejp så det första man tänker på att nu får vi köpa en ny dammsugare. Vår Nilfisk var allt lite dyrare än vad vi brukar köpa, vi fick den en gång av Annika som av en tillfällighet plötsligt stod med två dammsugare "men vi kan ju köpa en lite enklare" tänkte jag. "Eller kanske kan man lämna in den? Eller kan jag ändå laga den själv?"

Reservdelar i stan hittade jag inte men suveränt att jag hittade manicken på nätet för 225 kronor och med snabb leverans har jag bytt det trasiga plasthjulet. Bra service av Nettoparts i Malmö!

En gång skulle vi på semester, precis då blev det stopp i diskmaskinen som jag fick böka med hela kvällen innan resan. En annan gång just före en resa var det tvättmaskinen som la av. Otur händer alltid "just idag",    

Stort som smått händer och kan redovisas i Mitt Sjuttital!

Det här var ingen vanlig dag..

Ingen vanlig dag för världen, inte för Sverige och inte för mig själv heller.

Trump en pajas?

1. Idag blir Donald Trump president i USA, intressant hur det ska gå. Så här innan han hunnit svära eden och kommit igång på allvar kan man ju fundera , hur kommer det att gå? Det kan hända att han är president för hela resten av Mitt Sjuttital, hur kommer det att gå. Innan han nu kommit igång så ser jag som så många andra som en kvinnoföraktande homofob som skrävlar och som gör världen osäker, förnekar klimathotet och mobbar gärna såna han inte gillar. En otrevlig typ. Men är han det?

Och hur kommer det att bli? Den här bilden som jag och många andra har om honom, hur rätt är den? Det kommer att bli intressanta år framöver.

2. I Sverige blev vi 10 miljoner just idag strax före åtta på morgonen.

När jag föddes var vi 6,5 miljoner och när Mitt Sjuttital är färdigbloggat år 2024 är vi 11 milj och när sen i en framtid även Mitt Ljuva Åttital är klart år 2034 är vi 11,733.799. Intressant! Sen mitt i Mitt Ljuva Nittital år 2040 blir vi 12 miljoner och lagom till min 100-årsdag är vi 12,2 milj, nästan dubbelt upp under min stund på jorden!

Mitt favoritskåp i hörnet

3. Och till sist det som var lite speciellt för nig själv i min lilla värld den här dagen och kanske den allra största händelsen. För första gången någonsin hade nån otrevlig typ lagt beslag på mitt klädskåp på gymmet. Allvarligt, jag tänkte nästan vända direkt och gå hem.

Sens moralen kan väl vara det att det där man är närmast berörd av är mest upprörande, som att mitt skåp var upptaget, det andra brukar ordna sig.

Carina Bergfeldt, I've got a crush on you!

Visserligen händer det mycket i världen men ändå måste jag erkänna. Vi överkonsumerar nyheter.

Carina skriver: "Det där gamla uttrycket:
En kvinnas plats är i Vita Huset" 

Om man ändå kunde komma ihåg allt man hör och ser vore det väl Ok, men det gör man ju aldrig. Ändå kollar vi nyheter från tidig morgon både en o två o tre gånger på morgon-TV och under hela dagen på mobilerna och så på Rapport och ibland Aktuellt också. Man vill ju inte missa nåt, det händer ju så mycket. Och så kan man ju få se Carina Bergfeldt.

Vilket kap av SVT att anställa henne. Kolumnist och författare, född 1980 det är allt jag vet om henne. Och rösttränad av Lisbet, vår "röstbefriare" i Rock Everybody, det var ju lite kul.

Hur som helst är hon lugn, saklig, tydlig, påläst, rolig etc etc. Och modern. De flesta journalister, nej alla, numera är ju aktiva på Sociala Medier men jag har inte hittat nån som är så rolig att följa både på Twitter och Instagram. Sambo med en idrottsreporter på Aftonbladet bjuder dom på massor av kul inslag som bilder på Obamas nya bostad och hur dom städade ut julen och igår hälsade hon på Trump på Madame Tussauds i Washington. Varje dag nåt personligt så jag känner mig som en god vän till Carina och hennes kille.

Carina kommer förhoppningsvis att fortsätta bevaka USA och nu kommer det bli några spännande månader när Trump ska skolas in i sin nya roll. Så det blir nog inte mindre nyhetstittande nu.

Och btw: Margareta känner samma sak som jag, en av hennes största Instagram-favoriter så hon är inte sotis på mig!

Bastusnack

Jag som inte längre har en kaffehörna att snacka av mig i får hålla tillgodo med bastun på onsdagarna.

Skridsko på Mälaren

Jag bastar fler gånger i veckan på gymmet, oftast ensam, men på onsdagar är vi ofta fler och idag var det fullt i bastun. Det är inte så mycket snack om tjejer längre, och idag var det mest ålderskrämpor. Stela leder, nån hade värk i axeln, ryggen värker, knät... Men egentligen är alla mina bastukamrater oförskämt friska 70-75-åringar och vi vill väl bara ha lite uppmärksamhet och att nån tycker lite synd om oss.

För i nästa stund var snacket inne på skridskoåkning på Mälaren. En skulle ta bussen till Örebro i helgen för en skridskotur via Hjälmare kanal hem till Västerås. 8 mil är det visst. Och andra skulle bara köra runt Björnön eller åka lite på Västeråsfjärden. Det verkar härligt, men långfärdsskridskor har jag aldrig provat på och mina gamla bandyrör är oslipade.

Så blev det lite om parkeringsavgifter, det är alltid aktuellt. Märkligt nog känner alla inte till Easypark, det hade klarat p-boten som några av oss hade åkt på. Och så kom vi in på fortkörning där några hade några (i efterhand) roliga exempel på hur man åkt på böter för fortkörningar.

Vi pratade förstås motion också och en himla massa annat också som jag redan glömt men rätt skönt om det inte blir så mycket partipolitik. Trumpen kan man ju surra om och Jerringpriset på Idrottsgalan var också uppe till debatt innan jag stapplade ut ur bastuvärmen.


 

Svartlistad av AdSense

Mitt Sjuttital är svartlistat för reklam hos AdSense, dom som sköter reklamen i Google-miljöer på internet.

Det är ju lite roligt att vara bojkottad och non grata. Svartlistad av ett så stort företag blir man nästan extra stark och än så länge är som tur är inte själva bloggen svartlistad hos Google, jag får vara glad för det. Men jag kommer nog av och till att köra mitt eget race och utmana stora AdSense och köra lite egen reklam. Och hoppas på kontakter och gratisprover. Idag handlar det om fötter, ett ständigt aktuellt ämne bland äldre och det var ämnet i gårdagens "Fråga Doktorn". Jag såg inte det programmet men har några tips ändå om fotprodukter:

Nagelsvampens
stora skräck

Fint som snus

En favorit i repris är Foot Care som jag skrev om i höstas men det kan jag ta upp igen, effektivt mot nagelsvamp. Inget mer att tillägga till det jag skrev i höstas.

Sen åkte jag på sprickor på hälarna och provade Scholls. Suveränt! Egentligen var sprickorna borta efter en enda behandling! men jag har kört på några dar ändå, det kanske är bra så att sprickorna inte kommer tillbaka.

Och till sist en blänkare om några riktigt bra strumpor. Dom jag köpte på HM runt jul var helt värdelösa. Men nu har jag hittat min strumpleverantör, Thuns i Almunge! Dom får gärna reklamutrymme här i Mitt Sjuttital och skulle dom vilja honorera mig så är det bara ett plus. "Bamboo Strumpa", trepack för 79 kr, jag kommer aldrig köpa andra strumpor. Jag är noga med strumpor, ska vara rätt tunna och sitta rätt tight precis som mina Bamboo. Jag köpte en annan variant också "Walking Bamboo" men dom har jag inte hunnit prova än. 29 kr/st, Dom är säkert lika bra. Thuns och Bamboo kan det där med strumpor!

"Man ska vara rädd om sina fötter" sjöng Birgitta Andersson och jag sköter mina riktigt bra numera.

Här ser ni AdSense, jag klarar mig rätt bra utan er!
 

Parmiddag med lite Ego

Vi är inte så ofta på parmiddagar nu för tiden men det är kul när det blir av.

Så här roligt var det att spela Ego!

Som häromkvällen med några goda vänner då vi avrundade samvaron med lite sällskapsspel, det var riktigt kul. Även om man alltid har mycket att prata om så är det kul med ett hederligt sällskapsspel med spelplan och regler, det borde man göra lite oftare när man träffas. Här på bilden spelar vi Ego! Vilken passande titel på ett spel här i mitt egotrippade Sjuttital.

Riktigt kul spel med enkla regler och det visade sig att hr bloggaren själv var största egot och stod överst på prispallen!  

Kunskapsspel som TP och liknande är också rätt kul men kan bli lite för allvarliga om nån besserwisser (som jag själv ibland...) ska sitta och glänsa med sitt meningslösa vetande. Och ska det vara TP-frågor ska det inte vara moderna frågor om popband från 90-00-talet, där är jag rökt. Då vill jag ha frågor om Frank Sinatra och regeringen på 50-talet, men såna frågor är alltid bortgallrade numera.

Förr spelade vi ofta kort med våra vänner, det är också kul om det inte blir för allvarligt. I stugan ligger en julklapp klar till drabbning och väntar på en match, Ticket to Ride, det ska vi spela i sommar. Reglerna såg lite jobbiga ut men det ska vi reda ut. Ungdomarna får lära oss.

Spelet spelas med en "gammaldags" tärning, det hade vi i julas en liten diskussion om. Om man skulle köra en modern digital tärning i en app i mobilen i stället. Men jag håller nog på den manuella tärningen som alltid hamnar på golvet.

Snart nog tar vi tåget ut i Europa i Ticket to Ride! Om jag nu kan lära mig reglerna.

Quo vadis?

Vart är vi på väg? Hur ska det bli i år? Vad ska man fokusera på i år? 2017 e.krf. året då det hände! Nya tag!

Nu har det gått några dar på nya året och jag tar ett steg tillbaka för en ostörd stund vid datorn och en kort fundering. 

Med  stora kliv mot nya äventyr

Så här års i starten av ett nytt år är det dags att planera om i tillvaron.  På jobbet var det ofta omorganiseringar så här års, nya chefer och nya arbetsuppgifter. Men det är enklare nu för tiden, jag tror inte vi organiserar om så mycket här hemma i år, inget chefsbyte eller så. Möjligen nån marginell omorganisation bland mina pärmar i "mitt" arbetsrum.

Men arbetsuppgifter? Sånt där som man fyller dagarna med, föreningarna, barnbarnen, motionen mm. Ska jag lägga till nåt? Inga nya barnbarn kanske, men det är så mycket jag vill göra och lära mig och så ont om tid... 

Vart går årets resa?

Resor och semester? Årets resa är bokad  (tycker det räcker med högst en resa om året. Av miljöskäl om inte annat) och semestern i övrigt tar vi som det kommer sig. En hel del jobb på stugan ska jag ta tag i och får väl se det som semester.

Kurser? Jag vill gärna bli bättre på spanska och bättre på en massa program till datorn, mobilen & surfplattan. Och det finns en massa kurser  hos ABF Folkuniversitetet mm. Och hos PRO i Gysinge. Jag kan tänka mig allt från teknik, foto o.dyl. till hälsa, musik, dans och dyl. Jag är öppen för alla skamliga förslag, men det är så ont om tid....

Annat då? Nyinköp av grejer? Investeringar? Byta bostad? Nej, inget spännande på gång inför 2017 men händer det nåt skoj så är det i Mitt Sjuttital som det kommer att tillkännages.     

Nyårslöftet är inte offentligt men jag ligger rätt bra till, say no more. Och nu har jag gjort en liten nyårsfundering, nog hoppas jag på lite nytt under året för mig och Margareta och att det inte blir alltför många stora katastrofer ute i stora vida världen. Kommer Trumpen att överraska positivt?

Spott i nävarna, nya tag! 

Så länge skutan kan gå

Ibland finns det inga tveksamheter. Inget att diskutera, bara självklarheter. "Så länge skutan kan gå" är en otroligt bra låt och Sven-Bertil Taube är en otroligt stor artist.

Jag tror inte det går att tröttna på nån av dom två tänkte jag igår när Sven-Bertil sjöng på TV till Norrköpings Symfoniorkester,

En av Evert Taubes senare visor med otroligt fina och tänkvärda formuleringar som passar i så många sammanhang, inte bara här i Mitt Sjuttital med det dystra ".. så minns att snart klämtar klockan för dig ding ding dong". 

Nej då är det bättre med "..inte hindrar det alls att du är glad och ger hals så kläm nu i med en verkligt sjusjungande vals". 

Och så gillar jag de där raderna om att "vem har sagt att just du ska ha bästa menyn..." Det finns lite för alla!

Och Sven-Bertil är ju suverän, både ser och hör dåligt. Första gången jag såg honom på TV minns jag fortfarande. Han började sjunga men tappade texten rätt snart men fann sig och grep tag ett  notblad hos närmaste i orkestern, ursäktade sig med att "jag fick texten igår" och började sjunga " se hur hela Uppland står i lågor..."  en riktigt gammal Taubelåt som tom jag kunde till stora delar redan då men SB hade väl slarvat på repetitionen. Men nu en bit över 80 och nästan blind tappar han aldrig texten! Jag hamnade på samma flyg som SB en gång 1980 (en viktig resa för mig så jag minns året) men det räcker väl inte för att se SB som en gammal vän.

"Så länge skutan kan gå" är bäst, ingen protest!

                 

Fredag 13 januari

Dan började lite i kaos när klockan ringde redan 6.15 fast jag ställt den på 7.15

Inte för att jag kände jag igen signalen, men väckarklockan kan jag ställa av i sömnen och somna om så det fixade jag rätt snabbt. Men alarmet fortsatte att larma. Väckte Margareta, hade hon ställt klockan så tidigt, Hon stängde av sin klocka men alarmet fortsatte att larma.

Mobilen då var låg den. Sprang runt och letade och hittade den till slut, men den var tyst. Margaretas mobil då? Sprang runt och letade efter den ett tag, men den var det inte heller.

Vi har larm lite var stans, i klockradion i köket, i internetradion, i armbandsklockan men don´m var tysta. Det där obestämbara pipande höll på om man blir ju galen. Frysskåpet? Brandvarnaren? Har kriget kommit?

Jag som bara har ett öra i drift har väldigt svårt att lokalisera var såna där ljud kommer ifrån.....

Ooops - där gick strömmen. När strömmen inte var tillbaka på 10 minuter gick jag till gymmet och nu när jag kom tillbaka var strömmen också tillbaka. Kanske någon text försvann men nu fortsätter jag där jag slutade:

Jag som bara har ett öra i drift har väldigt svårt att lokalisera var såna där ljud kommer ifrån men där sprang vi runt Margareta och jag och lyssnade så hittade vi till sist surfplattan pipande längst ner i en plastpåse. Men den hakade upp sig och jag kunde inte få tyst på den, gick inte ens att stänga av! Jag fick stoppa ner den under en massa kuddar, där fick den ligga tills batteriet dragit slut och det har det gjort nu till sist.

Om det här hade med fredagen 13 januari (som ska vara det mest oturliga dagen) att göra vet jag inte, men det har hänt en del just den dagen. Vi som är lite äldre minns fredagen 13 januari 1956, tågolyckan i Ställdalen med 20 döda, många skolbarn. Det var en svår olycka och ett allvarligt trauma för en lite parvel som jag, jag läste allt jag kom över. Lite värre än dagens otur med strömavbrott och att bli väckt lite väl tidigt.        

                 

The Vikings med Kirk Douglas

Ett efterlängtat återseende.

Det finns några filmer från förr jag väldigt gärna skulle vilja se igen och Vikingarna från 1958 är en som jag har letat efter ibland men inte hittat förrän idag! Just idag på 58-årsdagen! Stort jubileum!

The Pirate Bay har inte haft den och inga andra filmsiter heller. Inte heller Youtube. Men så nu till jubileet kollade jag igen och voilá! Uppladdat på Youtube bara för ett par månader sen av Lynne Molly! Tack Lynne vem du nu är.

Filmen var väl omskriven då och Kirk Douglas och Tony Curtis var stjärnorna. Och jag var bara 14 år och skulle inte få se den så jag förfalskade skollegget fast det bara var några månader kvar till 15-årsdagen! Jag fick visa legget i entrén på Grand och kom in på min första barnförbjudna film 10 januari 1959. Så stort att jag aldrig glömt det här datumet! Samma tur hade inte min kompis som blev avslöjad när vaktmästarn ringde hem och kollade!

Jag fick kalla fötter och använde aldrig mer mitt förfalskade skolleg.

Men det här kan man filosofera över vad det kan innebära. Första BF-filmen vid 14,5 år, nu har väl de flesta ungdomar sett flera hundra  BF-filmer innan man ens blitt tonåring. Mycket våldsammare än en vikingafilm i Hollywood-stil inspelad i Norge.

Men det är en annan historia. Kirk Douglas fyllde 100 strax före jul och lever fortfarande. Grattis i efterskott!

     

Städa ut julen gick fort

Jag har några bekanta som fortfarande plockar fram hur mycket grejer som helst till jul, änglar och tomtar nötter och glitter men det har vi kommit över. Vi är rätt måttliga.

Den vanliga röda
verkar starkast
.

Så det gick riktigt fort att plocka undan ett par tomtar, en julstjärna i fönstret och ett par elektriska ljusstakar. Något lite mer var det väl kanske, men fort gick det och gran har vi inte haft det senaste årtusendet så jag slapp sopa barr. Men två julprydnader fick stå kvar, dom är fortfarande så fina.

Kultur = odling så med min nya titel, kulturarbetare, (se beskrivningen under "Om mig" som du hittar till höger om det här inlägget eller längst ner, efter inlägget). kan man lätt tro att jag skulle vara en baddare på att odla upp egna amaryllisar till jul, men nej, det ligger över min kunskapsnivå! Så vi köpte tre stycken av Sollentuna Norra Scoutkår och bidrog på samma gång med ett litet bidrag till Cleas insamling för att kunna delta i nästa världsjamboree. Jag köpte ett vedträ häromdan också för 100 kr som ett bidrag till Sollentuna Norra. Vad blir det för en kubik?

Också fin

Jag köper gärna mer för att stödja Sollentuna Norra och det var bra kvalitet på Amaryllisarna som har blommat sen tidigt i december och fortfarande är dom igång på nya stjälkar. Dom får stå kvar så länge dom själva orkar så förlänger vi julkänslan lite.

Sollentuna Norra sålde julgranar också, men det köpte vi ingen men till nästa jul igen blir det säkert några nya Amaryllisar i alla fall. Så att Clea kommer iväg på sin Jamboree.

Allt handlar om pengar numera och jag såg häromdan att scouterna får minskat statsbidrag på 2 miljoner nästa år, så då får väl supportrar i periferin göra desto fler stödköp.

Men nu är alltså julen utstädad redan innan tjugondag Knut, det sista av glöggen är urdrucken och julpepparkakorna är uppätna. Nu blir det långa grå veckor ända fram till nästa högtidsdag som kan komma fortare än man anar.            

Titel: Kulturarbetare

Jag höll på att sätta morgonkaffet i halsen när jag fick min nya titel bekräftad.

Chefen! Kan jag börja på måndag?  

Jag har nog länge tänkt i dom banorna men ändå har ett erkännande känts avlägset. Vi här ute i landet har det inte lika förspänt som folk i Stockholm där det är lite enklare att slå sig fram.

Vad som är konst är en klassisk diskussion där jag är ganska vidsynt och kan kalla mycket för konst och är imponerad av det mesta för där har jag inget att bidra med om nu inte streckgubbar skulle duga, men lite högre ligger väl ribban. I Wikipedia står att konst är en kulturyttring som kräver kunskap och färdighet. Och folk tänker väl ofta på bildkonst i nån form.

Och kultur då? Det är ju lite vidare begrepp och jag går inte in på det heller så djupt mer än det jag snappade upp på kulturpanelen på TV: den som skriver regelbundet med någon form av tanke och publicerar sina alster sysslar med kultur och är en kulturarbetare. 

Jag tyckte banne mig det lät intressant, men tyvärr har glömt vem som sa det och i vilken kulturpanel, men det var på SVT under senaste veckan så det ska jag kunna hitta, men visst är det sant! Jag håller med och växte flera decimeter direkt!

Inte för att jag skäms att kalla mig pensionär, men visst är det ett nedklassande uttryck, ett ofta återkommande ämne här i Mitt Sjuttital, det ligger ju nära till hands. Pensionärer är ju så många, gnälliga och saktfärdiga. Ofta i vägen.

Så fr.o.m. nu när jag blir tillfrågad om yrke så kommer jag med eftertryck säga Kulturarbetare! Man ska ju gärna byta yrke några gånger numera så det kunde inte komma lägligare. Jag kände inte att jag kunde utvecklas längre som pensionär, men nu är de vind i seglen igen.

Kulturarbetare! Vad ligger lönen på? Och chefen är både snygg och trevlig.

Mina garagevänner

Så fort det går ibland. Nyårsafton med 10 grader varmt men sen blev det direkt buskallt. Så nu får bilen stå och värma sig i garaget så mycket som möjligt. Fint med varmgarage.

Men idag var jag ute en sväng idag med min lilla fransyska och kanske det blir en sväng i morgon också, men mest längtar hon ner till boulevarderna i ett vårvarmt Paris. Ja, det skulle passa mig också, vi kanske skulle rymma. Men tills dess får hon hålla tillgodo med sina 35 kamrater i garaget.

Toyota, Kia, Volvo, VW, BMW, normal svensk blandning förstås och ett par tre andra franska bilar finns det också. Men några sticker ut lite extra. Som några amerikanare.

Ford Mustang

Närmsta grannen är väl fräsigast. En svart Ford Mustang och ganska ny. Lämnar sällan garaget och jag får väl erkänna att om jag skulle vara otrogen nån gång mot min lilla fransyska så skulle det nog vara med en nedcabbad Mustang, min stil på något sätt.

Oldsmobile

Så inne i hörnet bredvid en V70 står en annan amerikanare. Oldsmobile av lite äldre årgång, 1963. Mattan under motorn visar väl att den inte riktigt håller tätt, men så blir det ju för oss alla som fått vara med ett tag. Mänskligt, inget att skämmas över. Den har aldrig lämnat garaget sen den rullades ner där för något år sen och är rätt dammig nu men den ser fin ut, den borde vara med i nån cruising i sommar.

Volvos bästa bil?

Så kronan bland juvelerna:

 En gammal Amazon, med lister och krom, ratt i bakelit, tyvärr inte Californiavit men äkta galon i skinnimitation.

Min fransyska trivs nog rätt bra nere i garaget med så fina kompisar.

Ändrade planer

Tänkte åka till stugan idag men jag vaknade med ont  i halsen och ont i huvudet.

Sov dåligt i natt, en halvtimme i taget hela natten. Fryser idag och magen är "riktigt snabb", det är ingen riktig höjdardag idag. Det fick bli lite piller idag för att hålla styrfarten uppe så kanske jag i alla fall kan ta mig igenom dan. Som tur är är det inte så ofta jag är vissen men det är nog sant att ju äldre man blir desto sämre motståndskraft har man och det har dragit runt lite väl mycket baciller och streptokocker i klanen den här julen och jag är väl inte precis immun. Men den här opassligheten ska vara kurerad redan till i morgon, det är min plan.

Ett gammalt skämt är ju att driva med oss män som sägs bli extra dåliga när vi blir förkylda. Nu när jag googlar och läser några artiklar ser jag att det faktiskt är sant, det är så det är! Det har med östrogen att göra står det. Jag är tillräckligt vissen idag för att hålla mig hemma om jag hade haft ett jobb att gå till, men en pensionär är alltid i tjänst och tvättstugan var lagom jobbigt för att klara. I ultrarapid visserligen.

Influensa? Nej knappast, det är väl nåt helt annat vad jag förstår och det vaccinerar jag mig alltid mot numera. Det är gratis för oss i riskgrupper så dumt att avstå.

Idag kurerar jag mig alltså med lite piller och så får det allt bli ett pass i bastun vi har i källaren här i huset. Man ska tro på sitt och jag inbillar mig ovetenskapligt att värmen i en bastu tar kål på alla dumma bacillusker även om jag nånstans har läst tvärtom, alltså att dom i stället trivs och förökar sig i bastuvärmen.

Men det är ju ren lögn, det begriper väl var och en att ett bastubad är nyttigt när man är lite hängig.              
           

Jamen tjenare!

Små saker, men jag jag blir alltid så glad när nån jag inte sett på länge säger Hej och pratar en stund när man möts.

Varför säger man egentligen Tjänare?

Jag har så många dåliga egenskaper och en av mina sämsta är att jag aldrig tror nån känner igen mig, Som tex damen jag ofta möter på väg till stan, hon gick ju på en kurs hos mig en gång. jag borde förstås hälsa på henne men känner hon igen mig? Hon liksom alla mina andra elever från kurserna är ju vän med mig på Facebook, hon borde väl känna igen mig!Hon går alltid på andra sidan vägen så vi har aldrig mötts riktigt öga mot öga förrän jag fick chansen för ett par dar sen. "Nu ska jag hälsa och prata lite med henne" tänkte jag!

Gick över på hennes sida och la upp ett brett leende i god tid. Hon såg mig på långt håll, men just när vi möttes tittade hon bara rakt fram och så passerade vi varandra. Snopet! Ignorerad! Nä, ingen känner igen mig! Hemma fick jag lov att kolla hennes bild på Facebook och en annan dålig egenskap jag har är att jag ofta tar fel på folk, det var inte alls min gamla FB-vän! Visserligen snarlik men vilken tur att jag inte sa nåt dumt åt damen jag mötte.

En annan dam jag mötte härom dan önskade glatt och igenkännande ett Gott Nytt År men det gick för fort, jag hann inte ens reagera. Bor i vårt hus har jag sett senare så förlåt damen! Jag hade inte lagt märke till henne tidigare. Skärpning.  

Men i affärn idag mötte jag en annan ytlig bekant jag inte sett på evigheter. Välkänd i musikkretsar, "inte kommer väl han ihåg mig längre" tänkte jag ? "Jamen tjenare! Hur är läget?" drog han till med och skakade hand, mer behövs inte för att jag ska bli några centimeter längre.

Rätt mycket folk här runt ikring där vi bor som jag hälsar på, nästan lite småstadskänsla när man är ute och går.

Men AdSense, där man kan tjäna pengar på sin blogg, sa inte Tjenare till mig utan dom berättade i stället att dom efter att noga har granskat mig så har deras specialister beslutat att inte godkänna mig! Lite Kafka över det! AdSense, jag är rätt snäll egentligen. Är jag för gammal? Jag kan förfalska legget igen, precis som jag gjorde en gång för att komma in på min första barnförbjudna film och låtsas att jag bara är 71...

2017 börjar med AFK!

Nu blir det några dagar IRL i stället och allra först en solig och folktom morgonpromenad. Var alla kvar i sängen med huvudvärk idag?

När jag tjänstgör som morfar tar jag kompledigt som bloggredaktör och den här gången kommer jag inte ens att fingra på mobilen. Allt fokus på barnen! AFK och IRL och bloggen går i sin.

Även om Margareta påstår att jag är beroende så tycker jag inte det själv, men visst är det dumt när mobilen krånglar. Min Samsung Galaxy S6 som fortfarande för mindre än ett år sen var Samsungs flaggskepp kostade 6000 kronor. Men nu har den definitivt säckat ihop och kommer i morgon bitti att lämnas in till ungdomarna på Tre. "Ett sånt fel har vi aldrig sett"  sa dom när dom kikade på den för nån månad sen så jag vet inte om jag ska ha några stora förhoppningar.

Jo, garantin gäller så det är klart att dom ska fixa't, men tar det en vecka, två eller tre, eller flera månader eller kommer jag få krångla med dom ända tills garantin går ut om ett år?

Jag som är ärlig och erkänner att jag blir påverkad av reklam, jag måste erkänna att jag såg en fin mobil härom dan som väckte ett visst intresse. Det ryckte till lite... För en gångs skull en riktigt snygg mobil och dansk design är alltid lite extra. Bra eller inte vet jag inte men snygg och dom hade en fin reklamfilm!

Men alldeles för dyr och absolut inte nåt jag på något sett funderar över, det var bara ett sidospår när jag blev mobillös så här på nyåret, nej nu är det upp till ungdomarna på Tre att få ordning på min "gamla S6".

2017 är igång och jag är härmed AFK.

Innan jag ens hann publicera det här inlägget fick jag några synpunkter på mitt sätt att skriva, men jag ställer krav på mina läsare! "Gå i sin" är ett riktigt gammalt uttryck blandat med de mer moderna  AFK o IRL. En viss allmänbildning krävs om man ska hänga med i Mitt Sjuttital!